B

Barnskötaren Ewa Söderström på förskolan Eddagård vill ta hjälp av oss på Kvasar för att bygga en studio på förskolan Eddagård. Vi kommer följa det här projektet från hypotes till de första testen och utvärdering i slutet av terminen.

Del 1: Att bygga en lärmiljö med greenscreen, webbkamera och projektorer

Del 2: Kreativt kaos med Eva. Greenscreen-projektet fortsätter

Del 3: Rymddrakarna dansar…

Del 4: Med robot över Seattle – projektavslut och utvärdering

Ur ett chefsperspektiv:

Del 5: Att utmana och utmanas

Måndag den 7 oktober och strömmen har gått i hela Rissne. Barnen ställer frågor om varför det är mörkt inomhus, varför det inte finns vatten i kranen eller varför dörren inte stänger till ordentligt.

Ännu ett processmöte i vårt (Ewa Söderström och Per Falk) projekt om en mediastudio på Eddagårds Förskola. Denna gång får vi tänka om något, och det är ingen idé att visa eller demonstrera vad jag gjort, utan vi pratar mer om vad som hänt, vi lyssnar på alla de inspelningar jag gjort och vi resonerar och reflekterar kring mina experiment med green-screen.

Hänt sedan sist

Jag har genomfört flera test, och även spelat in samtalen och de diskussioner jag haft med barnen, hur de agerar framför duken och interagerar med varandra.

Vill ni följa barnens diskussioner kan ni läsa det transkriberade och anonymiserade materialet här. Det är riktigt roligt att gå tillbaka till barnens diskussioner och upptäckter. Påtagligt är även hur lätt det är till skratt för barnen samt hur ofta det sjunger, nynnar och gör ljud.

Rymddraken

En annan grupp lekte med ett par hoppdjur kopplat till ett rymdtema. Det var intressant att barnen självmant tog in dem för att en av dem var just grön, vilket gjorde att den bara försvann från bild. Där den gula hela tiden var med på bild. Detta fick de två flickorna att testa att täcka över draken med olika tyger och även en grön tygkasse för huvudet, för att få till samma effekt som den gröna draken.

Flickorna sjunger spontant och dansar. ”Äventyr, äventyr… nu skall vi på äventyr!”

De älskar rekvisitan och alla föremål, de upptäcker, leker och utforskar rymden. Och de hoppar såsom de vore viktlösa i rymden, ”för det gör man där”.

Reflektion

Jag har prövat med flera grupper nu, och min första känsla är att det blev som jag ville. Barnen bjuder på många aha! och wow! och det är så rikligt med skratt och glädje när vi är i studion. Och tre av fyra började att sjunga och tralla.

Det var helt rätt att projicera, så barnen ser på en gång vad som händer. De är med i hela processen, och de utforskar inte bara det de ser utan även runt omkring också.

-Nu syns jag i bild och nu syns jag inte. Svårt att veta var man ska stå för att synas.

Dessutom utforskade de nyanser av grönt och vilken ton/färg som var bäst, där viss grön färg gjorde att allt försvann och men en annan blev det liksom en skugga på.

Barnen turades om och det var aldrig några konflikter i någon av grupperna, och de bytte ofta bilder mellan de olika miljöerna, rymden, fjäll, skogen och dörren.

Nästa gång

Kvar att göra är just området med källkritik och ”Vad som är verklighet och vad som är fantasi”.

Nästa gång har jag lovat en av gruppen att dem ska få vara högst uppe på en skyskrapa (kul att ett barn använde det ordet).

Min fråga var: ”Var skulle ni vilja vara om allt var möjligt?” och han svarade ”Sitta uppe på en skyskrapa.”. Då skall jag passa på att prata om verklighet, fantasi och manipulerade bilder.