Anita Ganyu är förskollärare på Klippans förskola. I denna text beskriver hon ett längre projekt under en termin där avdelningen utforskat naturvetenskap och problemlösning med hjälp av kulbanor. Dessutom har hon och makerpedagogen Christina Kroon Wedin bidragit med en språkmall för de som är intresserade att testa temat själva.
Se fler exempel under material och Tillgänglighet.
Bakgrund
Som pedagog spanar man konstant efter olika intressen och frågeställningar hos barnen som kan bli grunden till olika projekt och utforskande arbeten. Att dessutom arbeta på ett sätt som främjar barnens medvetenhet kring deras inflytande över bl a projekterandet hjälper barnen att bli mer självständiga i att driva arbetet själva. Att lyfta barnens egna idéer, erfarenheter, kunskap och lust att lära skapar goda förutsättningar för utforskande på barnens villkor när det sker i en tillåtande och accepterande miljö .
”Man måste tänka att kulorna ska åka och de inte stannar kvar på kulbanan, och de ska gå till målet.”
Tankar kring naturvetenskap
Hur allt började
Intresset för att konstruera kulbanor på en äldrebarnsavdelning startade när vi pedagoger ställde fram olika slags återbruksmaterial. Vårt syfte var att inspirera barnen och erbjuda även återbruksmaterial som komplement och/eller alternativ till barnens bygg- och konstruktionslekar. Kulbanebygge av olika material blev snabbt ett drivande intresse hos fem-sex barn i gruppen. Barnen började bygga olika slags fristående banor men även banor på skärmväggen.
Inspirera och involvera
För att involvera och inspirera även andra barn i projektet samlade vi hela barngruppen med jämna mellanrum för reflekterande samlingar. Vi hade samlat bilder från utforskandet kring kulbanor som vi vid dessa tillfällen projicerade ut, och genom detta fick de barn som var delaktiga i projektet möjlighet att berätta för sina kamrater om sina konstruktioner. Med bildstöd och ett gemensamt språk sänkte vi även tröskeln för engagemang och tillgängliggjorde deltagandet för fler. Ett gemensamt språk underlättar interaktion, deltagande och innovation.
Syftet med dessa samlingar var även att reflektera kring byggandet tillsammans, lära ihop och vara lyhörda för alla barns tankar.
Tankar från barnen: Hur ska man bygga en kulbana?
”Man kan använda gamla delar (återbruksmaterial) som man inte använder.”
”Man måste tänka att kulorna ska åka och de inte stannar kvar på kulbanan, och de ska gå till målet.”
”Man behöver en backe då rullar kulorna.”
”Man behöver stöd.”
”Stolar och bänk.”
”Och stängsel och byggkartong kulan kan åka på. Utan stängsel åker den inte. Annars faller den kulan ut.”
”Annars kan kulan ramla ner på golvet istället. Då kan inte kulan åka.”
”Det måste vara nåt som är klistrigt när man sätter fast banan på väggen.”
”Vi använde kludd. Kluddet funkade inte så bra för en gång när det rasade så höll det kluddet lite fast i en bit sen ramlade.”
Kulor
I början av projekterandet använde barnen endast några trä- och flirtkulor som vi hittade på avdelningen. Men med det ökande intresset för kulbanor räckte inte kulorna till, och dessutom ville vi berika utforskandet med en större variation av kulor. Vi frågade andra grupper och det visade sig att vi kunde få en större mängd glaskulor som en kollega hade hemma. Kulbanebygget fick ännu mer fart tack vare de nya kulorna, och de snabbrullande och unika glaskulorna har lockat nästan alla att testa de färdigbyggda banorna eller pröva att bygga eget.
Språk, samarbete, problemlösning, kreativitet och mycket mer
Det är imponerande hur uthålliga barnen kan vara när de själva har drivkraften att utforska saker på egen hand. Trots att barnen dagligen har mött massor av rasande banor, svårigheter att koppla ihop olika byggdelar och göra smidiga övergångar har de alltid haft engagemang att fortsätta. De har diskuterat med varandra och varit outtömliga i sina idéer: prövat sig fram till nya lösningar, har kombinerat olika slags bygg- och återbruksmaterial på många olika kreativa sätt för att övervinna de uppdykande hindren. När de hade olika förslag på hur de skulle bygga bad vi dem att rita ner sina planer. Sedan kunde de bestämma tillsammans vilken eller vilka av dessa som skulle byggas.
Kulbanor i digitala studion och hallen
Vi ville utmana barnen och bredda deras perspektiv kring hur man kan bygga kulbanor. Vi gav barnen i uppdrag att försöka bygga en kulbana på den stora legoväggen i vår digitala studio. Barnen började bygga var och en, och efter att de fått testa sina egna idéer har de tillsammans kommit fram till att en trappliknande bana av lego fungerar bäst, och det går att få olika slags kulor att hoppa nerför trapporna. Under kulbanebyggets gång nådde vi en punkt när vi behövde konstatera att ytan på avdelningen inte alltid räckte till.
Kulbanebyggandet började krocka allt oftare med andra barns aktiviteter pga att banorna blev längre och mer avancerade. För hitta en lösning på detta fick barnen möjligheten att bygga större banor i hallen där utrymmet var större vilket gav nya möjligheter i byggandet. ”Miljön ska vara tillgänglig för alla barn och inspirera dem att samspela och att utforska omvärlden samt stödja barnens utveckling, lärande, lek och kommunikation.” (Lpfö-18)
Vattenbana och rutschkana som kulbana
En dag när vi satt i matsalen föreslog några barn att vi skulle gå till vattenbanan (som inte var fylld med vatten än) på förskolans baksida och rulla ner olika saker i den. ”Vilka saker vill ni rulla ner?” frågade vi hela gruppen för att inspirera och involvera fler barn. Barnen kom med förslag och började samla olika saker: kottar, kulor och bollar, kavlar, korkar, pappersrullar, bilar, pinnar, tejprullar, osv.
Efter flera dagars undersökande samlade vi barnen för en gemensam reflektion. Den ledde till en spännande diskussion som rörde ämnen som matematik och fysik. Barnen jämförde olika saker som de rullade ner: mindre-större eller snabbare-långsammare. Några barn funderade kring vad som gjorde att vissa bollar studsade: ”Det var stenar så den hoppade.” ”Bollen var lite studsig.” “Kanske var det vinden som gjorde att den hoppade”. Varför vissa saker åker snabbare på rutschbanan än vattenbanan hade barnen också teorier kring: ”Rutschkanan är lite halare för vattenbanan är gjord av sten och rutschkanan är gjord av metall.”
Det är alltid spännande att höra barnens perspektiv, och att ställa öppna frågor till barnen ger dem möjlighet att resonera och komma med hypoteser. Dessa kan vi sedan testa och pröva, som t ex vilket underlag som får en kula att rulla bäst.
Skolverket skriver om öppna frågor i artikeln ”Barns frågor vägleder”
Flera forskare pekar på vikten av så kallade öppna frågor där barnen genererar egna svar i motsats till slutna frågor som har ett rätt eller ett fel svar. Men många gånger förblir barnens frågor obesvarade. Lärarens frågor får istället företräde och barnen lämnas åt eget sökande efter mening.
Att studera barns frågor kan vara ett sätt att studera de lärprocesser barn är upptagna av och involverade i. Det ger bättre underlag för att planera verksamheten. Att som lärare i förskolan väcka barns intresse för naturvetenskap och introducera en begynnande naturvetenskaplig förståelse kan handla om att
- i meningsfulla sammanhang låta barn konfronteras med olika material och undersökningar vilka kan peka ut en riktning mot ett synliggörande av naturvetenskapliga fenomen och samband,
- i samtal med barn sätta ord på det som händer, dela upplevelser och ta barns frågor på allvar, men också att
- rikta barns uppmärksamhet mot händelser i vardagen som har en naturvetenskaplig anknytning.
Läs artikeln på Skolverkets hemsida Barns frågor vägleder
Avslutning av projekterandet för terminen
I samband med terminens slut hade vi en gemensam och avslutande reflektion med gruppen. Vi har tittat tillbaka på deras kulbanekonstruktioner, och diskuterat kring dem. Barnen har visat särskilt stort intresse för sambandet mellan kulornas storlek, massa och hastighet. Det dök även upp en spännande fortsättningsidé från barnen: “De mindre kulorna åker snabbare och de större åker långsammare” “Glaskulorna är mindre och åker mycket snabbare för i stora kulan (träkulan) då är det hål och då blir den mycket lättare.” ”Vi borde väga kulorna.”
Om intresset kvarstår efter sommaren kommer vi troligtvis fortsätta utforskandet härifrån. Vi får se vart vi hamnar, men det blir säkert spännande!