Det här är ett av flera inlägg i en bloggserie där Kvasars utvecklingsledare Per Falk och Sundbybergs förskolors projektsamordnare Caroline Örtlund tänker högt och resonerar utifrån hur vi kan förhålla och positionera oss i inom förskola utifrån samhällets digitalisering i allmänhet och AI i synnerhet. Håll till godo!
Del 1: Om digitalitet och vår relation med AI
Del 2: Artificiell Intelligens och demokratiska perspektiv
Det här är ett filosofiskt inlägg som kommer att beröra vår samtid med dess satsning på AI (artificiell intelligens) och hur man kan resonera kring vår läroplan Lpfö 18 och vad vi kan tänkas lägga in i begrepp som digital kompetens och digitalitet.
Obs! Detta inlägg har delvis skrivits med hjälp av ChatGPT och flertal bilder är framtagna med hjälp av DALL·E 2 och BlueWillow. Gränsen mellan författarens åsikter och flertalet digitala assistenter är delvis utsuddad i just denna text (om det nu någonsin funnits någon gräns?).
Kataklysmen
Författaren John David Ebert skrev 2011 in sin bok The New Media Invasion om hur internet kommer att rita om precis allt i vår värld från tjänster som e-handeln, till produkter som mobiltelefonen, encyklopedier som Wikipedia eller karttjänster som Google Maps. Han pekar på hur digitaliseringen dramatiskt förändrar vårt sätt att tänka, kommunicera och interagera med varandra. Och vi kan idag se tillbaka på hans budskap och se hur rätt han fick.
Bokläsningen tynar bort, och vi ersätter det med ljudböcker eller strömmad film. Vi umgås alltmer över nätet och ibland via plattformar som olika sociala medier eller spel. Våra liv blir alltmer digitala och där vår digitalitet skapar både nya möjligheter men även begränsar oss. Vi bjuder in den Trojanska hästen i våra liv – då den är ny, blänkande och spännande men den rymmer också aspekter som kan begränsa oss eller till och med vara skadliga. När vi väl bjudit in dessa nya innovationer i våra liv så dör den gamla vanan bort och ersätts av den nya. Tänk lertavlan med dess efterföljare papyrusrullen. Hästen och bilen. Knapptelefonen med mobilen.
Hans största bidrag är just hans liknelse med internet och data som en invasion i våra liv. Något aggressivt och omstörtande som tar över precis allt. I boken beskriver han det som en kataklysm, en snabb livsförändrande naturkatastrof, som den komet som slog ut dinosaurierna. Efter en gigantisk smäll dog de ut och lämnade plats för nästa epok och livscykel. Inför en sådan genomgripande och allomfattande förändring är det hopplöst att göra motstånd, det är bara att acceptera att världen startar om och så får man orientera sig kring den nya världsordningen. Just nätet var för honom något historiskt unikt, en katalysator för mängder av innovationer (tjänster, produkter och livsstilsval) i en takt som vi inte kunde ana. Vi kan väl alla se tillbaka på utvecklingen sedan 2011 och ändå skriva under på att förändringarna har varit enorma.
Och nu står vi här vid nästa vägskäl. Nästa kataklysm.
Om AI
AI, eller artificiell intelligens, är en teknologi som gör det möjligt för datorer att utföra uppgifter som normalt kräver mänsklig intelligens. Som till exempel språkbehandling, beslutsfattande och bildigenkänning.
AI-system används redan inom en mängd av olika områden och många av oss är omedvetna användare. T ex.
- Röstassistenter: Röstassistenter som Siri, Google Assistant och Amazon Alexa använder AI för att förstå och svara på mänskliga röstkommandon. De kan hjälpa till att sätta på musik, läsa nyheter, ge vägbeskrivningar och mycket mer.
- Självkörande bilar: Självkörande bilar använder AI och sensorer för att känna av omgivningen och ta beslut om hastighet, riktning och manövrering.
- Medicin: AI används inom medicin för att hjälpa till att diagnostisera sjukdomar, förutsäga patienternas hälsotillstånd och förbättra behandlingsmetoder.
- Finans: AI används inom finans för att identifiera bedrägerier, för att förutsäga marknadsrörelser och för att automatisera processer som kundsupport och fakturering.
- Bildigenkänning: AI kan användas för att känna igen objekt, ansikten och mönster i bilder och videor. Det används för att övervaka områden och för att underlätta sökning och organisering av bild- och videodata.
- Chatbots: Chatbots använder AI för att förstå användares frågor och ge svar på ett naturligt och konversationslikt sätt. De kan användas inom kundsupport, för att svara på vanliga frågor och för att hjälpa användare att hitta information.
- Rekommendationssystem: AI används för att analysera användares beteende och för att ge rekommendationer om produkter, filmer, musik och annat baserat på deras intressen och tidigare beteende.
(källa: okänd. Nackdelen med ChatGPT är att den presenterar denna lista utan källhänvisning så allt skulle kunna vara en lögn men efter en snabb genomläsning kändes den rimlig som exempel.)
Möjligheter och utmaningar
Det finns en enorm potential med AI där den kan hjälpa oss att identifiera sjukdomar tidigt och förbättra medicinsk diagnostik, minska koldioxidutsläppen genom smartare energihantering, förbättra trafiksäkerhet och minska trafikstockningar genom självkörande bilar, och öka produktiviteten genom att automatisera uppgifter som tidigare krävde manuellt arbete. Bilderna till detta inlägg är delvis genererat via AI och på så sätt slipper man (i dagsläget) copyright. Även texten till inlägget är delvis genererad via AI – och kom med flera inspirerande exempel som jag använde mig av.
Men utmaningarna är många och omfattande. Vi kan redan idag se hur bilder och texter blir diskriminerande då den bygger på befintlig data eller har tränats på något som är partiskt eller ofullständigt. Dessutom kan det hota jobb och orsaka ekonomisk ojämlikhet om inte åtgärder vidtas för att säkerställa att teknologin används på ett rättvist och hållbart sätt.
Slutligen bör vi fundera på vad som händer med vår kreativitet och vår källkritiska förmåga när allt i form av ljud, bild, video går att manipulera, beställa och använda sig av – endast ett knapptryck bort. Blir jag som författare bättre och snabbare i mitt användande av en digital assistent och AI-tjänster, och vilka problem löser det för mig när jag enkelt kan generera unika bilder och slippa upphovsrätt? Samt vad är det jag offrar? Är jag ens medveten om det?
Det är nog för tidigt att sia om vidden av dessa förändringar på vårt samhälle, i alla våra roller och system. Som vuxen eller barn. Rektor eller förskolepedagog. Singel eller sambo. Hur det kommer påverka utbildning och lärande, våra sätt att umgås, barnprogram och appar, administrativa system för förskolan, eller vilka videoklipp som presenteras för oss samt hur en läkare diagnosticerar oss.
Men mycket talar för att de som lyckas kroka arm med AI:n och använda den klokt och effektivt får stor (kanske till och med enorm) konkurrensfördel gentemot de som inte använder den. Och det finns de som säger att vi måste introducera detta redan i förskolan för att utjämna de kommande digitala klyftorna.
Kentaurer – en mix av två
Inom schackvärlden pratar man om kentaurer, en mix av två varelser och det bästa av två världar. När människa och maskin spelar ihop ger det oftast bättre resultat än bara maskin eller bara människa. Just kombination av mänskliga spelare och AI, anses vara bättre av flera skäl:
- Mänskliga spelare har en mänsklig erfarenhet av schack.
- Mänskliga spelare kan använda sin intuition och kreativitet i spelet samt och kan läsa motspelaren.
- AI-assistans kan hjälpa spelare att lära sig nya öppningar, strategi och taktik.
- Kentaurspelare kan utnyttja både mänskliga och AI-spelares styrkor för en mer effektiv och kreativ spelsession.
Så hur kan vår förståelse av moderna schacktävlingar spela in på samhället?
Amy Webb och kentaurerna
Amy Webb är en futurist och grundare av Future Today Institute (FTI), en ledande tankesmedja inom teknisk prognos och framtidsstudier. Hon har mer än 20 års erfarenhet av att identifiera teknologiska trender och deras påverkan på företag, regeringar och samhällen.
I hennes senaste presentation på SXSW (South by Southwest), en av världens största konferenser inom tech och musik med konferenser och samtal om trendspaningar, innovationer och teknologiska framsteg, lyfter hon fram just möjligheterna och utmaningarna med AI. Dessutom släpper de en omfattande trendrapport som broderar ut resonemangen och ger konkreta tips.
Hon skissar på ett flertal scenarion där bl a AI:n hanteras på olika sätt av industrin, politiker och oss medborgare, men budskapet är att det är bekymmersamt hur senfärdiga och obrydda många av oss är. Detta samtidigt som det redan finns yrkesgrupper och t ex elever som använder dessa tjänster omkring oss idag – som mytologiska kentaurer kanske de redan har kognitiva fördelar gentemot oss andra. De fuskar på prov, låter makinerna koda deras program eller använder kraften hos AI:n för att snabbt analysera stora datamängder – för att själva fokusera på rapportens slutsats.
Hon trycker på är just att omställningen sker ytterst snabbt just nu, och att det inte är någon hemlighet hur de stora aktörerna inom techsektorn, våra molntjänster och tjänsteleverantörer agerar inom fältet. Men det är få av oss som är medvetna om dessa pågående förändringar, i allt från hur juridiken yrvaket försöker komma ikapp, eller hur vi medborgare överlåter besluten till en liten klick av personer.
Få av oss är alltså medvetna om kometen som är på väg – eller vem vet, den kanske redan har smällt.
AI och förskolan
Både Amy Webb i sitt anförande på SXSW (podd) och Lena Hylving (docent i informationsteknologi) i sitt samtal med Jonna Bornemark om Artificiell intelligens och mänskligt omdöme, lyfter idén om att detta måste in förskola och skola. Se klippet ca. 19 minuter i samtalet.
Båda forskarna pratar om AI:n som ett språk, något relationellt med en annan logik än vad vi är vana vid sedan tidigare. Amy Webb trycker extra hårt på just denna punkt, då hon erfar ökade klyftor i samhället och en utslagning av arbetskraft. Det är av denna anledning vi, precis som med vilket språk som helst, bör introducera det tidigt för att just undvika utanförskap och för att ta vårt kompensatoriska uppdrag på allvar.
Om digital kompetens och digitalitet i förskolan
Inom förskolan används ofta två begrepp för att fånga undervisning och interaktion med digitala verktyg eller grepp som syftar till att lära om t ex samhället, teknik eller digitala teman. Vi har digital kompetens och digitalitet.
Digital kompetens
Enligt Skolverket definieras digital kompetens på följande sätt:
- kunna förstå hur digitaliseringen påverkar samhället och individen
- kunna använda och förstå digitala verktyg och medier
- ha ett kritiskt och ansvarsfullt förhållningssätt till digital teknik
- kunna lösa problem och omsätta idéer i handling på ett kreativt sätt med digital teknik
I förskolan lägger vi grunden till en ’adekvat digital kompetens’ för att barnen bl a ska kunna förstå sin samtid.
Digitalitet däremot…
Just detta begrepp finns inte med i läroplaner eller som begrepp på Skolverket. Men digitalitet syftar på tillståndet av att vara digital eller kvaliteten av att ha digitala egenskaper. Alltså graden till vilken digitala teknologier och verktyg integreras i olika aspekter av samhället, som handel, kultur, utbildning och privatliv. Det syftar på tillståndet av att vara digital eller kvaliteten av att ha digitala egenskaper.
I teknologisammanhang syftar digitalitet på användningen av digitala signaler, som är sammansatta av binär kod, för att representera information såsom text, bilder och ljud. Alltså många av de teknologier som är självklara för oss, såsom datorer, smartphones och internet.
Digitalitet omfattar också de sociala och kulturella förändringar som har uppstått från den omfattande omfamnandet av digitala teknologier. Detta inkluderar förändringar i sociala interaktioner, mediekonsumtion och till och med hur vi uppfattar verkligheten.
I grund och botten syftar digitalitet på den genomträngande och transformerande naturen hos digitala teknologier i det moderna samhället – och det som John David Ebert beskriver som en ’invasion’.
Skillnaden
Här kan vi verkligen se en skillnad i begreppen, där det ena handlar om den kompetens vi erhåller i förskola, skola, i hemmet, i jobbet eller i livet i stort – och det andra handlar om hur vi ”är digitala” och hur vi använder och beter oss med den kompetens vi har – och i vissa fall kanske saknar.
Så hur utvecklar vi vår digitala kompetens i denna tid med extrem förändring samt hur lär vi oss att umgås och dra nytta av AI och våra digitala assistenter utan att vi människor går ut som förlorare. Alltså hur utvecklar vi vår digitalitet?
Något som onekligen är en förlegad idé som vi bör lämna bakom oss är att likställa digital kompetens och digitalitet med en skärm – och det kanske till och med blir extra viktigt att göra upp med den idén i denna tid av förändringar. För vad lägger vi in i läroplanens ’adekvat’ digital kompetens i denna tid, samt vad betyder ’digitalitet’ när den relationella och språkliga förmågan kommer vara avgörande för nyttan hos en AI-tjänst?
Vägen framåt?
Det här är ytterst komlpexa frågor som det inte finns enkla svar på. Men det betyder inte att vi inte kan ta oss an frågan på ett konstruktivt sätt.
För det första är det viktigt att alla intresserar sig för frågan, då det är lite av en ödesfråga för oss. Alla behöver nog fundera, läsa på och diskutera det här för att närma sig egen kunskap om vad det kan innebära för dig privat och professionellt. Samtidigt som betydligt fler behöver även testa och undersöka utbudet av tjänster och produkter för att förstå vidden av kraften hos olika AI-tjänster.
Vi behöver dessutom involvera en bredare grupp människor i diskussionen och utvecklingsarbetet, in med fler forskare, användare och politiker. Genom att samarbeta och dela kunskap kan vi få en mer nyanserad bild av utmaningarna och möjligheterna med AI – och en större chans att påverka utvecklingen i en riktning som gynnar hela befolkningen. I alla länder.
Slutligen behöver vi även diskutera de dubbla diskurserna vi har i samhället, där vi å ena sidan vill förbjuda och hålla tillbaka, och andra sidan investerar och premierar användning. Vad händer när vi har den typen av dubbelspråk där vi oroas över skärmtid men introducerar TikTok för våra 2-åringar. Eller där vissa likställer ’adekvat digital kompetens’ med en läsplatta, och andra jobbar med robotik och AI, utan skärm, inom ramen för Lpfö18?
Min förhoppning är att vi fortsätter att hantera dem som komplexa – utan att söka enkla svar på svåra frågor.