En grupp på Lilla Ursviks förskola har under det gånga året varit väldigt intresserade av vad Kvasar är och vad som finns där. Det största intresset har varit faktumet att det finns en laserskärare där.

En mindre grupp med barn hade möjligheten att besöka Kvasar under Sportlovsveckan. Där fick de bekanta sig med miljön, samt äntligen se den spännande laserskäraren. Barnen ställde lite frågor kring laserskäraren samt fick se material som makerpedagoger och Pelle skurit ut tidigare. Därefter gjorde de lite teckningar/ritningar för att fråga Pelle om det är något man kan skära ut. Väl tillbaka på förskolan hade vi ett samtal kring lasern och dess funktion.

Vad är en laser?

• Det är något som kan skära, man kan dö av en laser.
• Jag vet inte riktigt vad en laser är
• Det är rött, Det kan också bli blått, den kan va olika färger.
• Laser är gjord av lava

”Man kan skära med en laser och man kan göra andra mer grejer”

Hur fungerar en laser?

• Av ström, med ett eluttag
• -Kanske kan man dö av lasern och åker upp i himlen, kanske som man blir stickad (stungen) av ett bi, så känns det.

Hur bygger man en laser?

• Metall kanske runt den. Då skulle vi bygga den med metall runt om med glas uppanför man kan se igenom.

Reflektion

Stora funderingar kring vad en laser är och vad den används till ser vi tydligt i gruppen. Ett stort fokus var också att den erfarenhet kring vad barnen har runt en laser var att den är ett vapen (flera gånger uttryckte de att man kan dö av lasern). Kommer dessa tankar och frågeställningar utifrån filmer som barnen har sett? Hur kan man (vi) skifta kunskapen kring vad en laser är och vad den används till så att barngruppen även kan se att det finns ”bra” och positiva användningsområden med en laser.

I samtalen kring döden kom det fram att ett av barnen nyligen har varit med om ett dödsfall ”i familjen”, hens familjehund har dött. Utifrån samtal kom barnen fram till att de gärna ville se om lasersskäraren kunde skära ut en tecknad bild av hunden Pixie, för att hedra henne.

Återbesöket

Så kom då barngruppen till Kvasar för att skära ut ett halsband och medaljong med hunden Pixie.

Barnen mötte Pelle och vi hade ett inledande samtal kring laser och laserskäraren. Vi tittade på och undersökte olika material som han hade skurit ut och i med hjälp av laserskäraren. Det var med skräckblandad förtjusning tror jag, som barnen äntligen fick se och uppleva laserskäraren. Pelle förklarade mycket pedagogiskt kring säkerheten och att man inte tittar rätt in i laser, det var även viktigt att inte röra bordet (så att lasern skar rätt). Vi fick se hela processen, från programmeringen i datorn till att på datorn få se den röda pricken (som är lasern) skära ut formen.

Sedan var det dags…lasern tänds och börjar röra sig över träbiten …WOW! Vilken andlös tystnad och koncentration hos barnen. De ser genast att Pixie börjar ta form, spännande att gå från teckning till halsband. Men något går fel och när halsbandet ska skäras ut blir det helgalet, storleken stämmer inte och lasern skär inte runt cirkeln som den ska….det blir fel. Pelle får se över sina inställningar, korrigerar och tada!! Nu blev det rätt. En fantastisk avbild av hunden Pixie!

Barnen är alla väldigt intresserade men det är fler saker som konkurrerar om uppmärksamheten, och de sprider ut sig över verkstaden och upptäcker övriga utrymmen och aktiviteter.

Wow, nu fattar jag varför det heter laserSKÄRARE!

Till slut är det ”bara” ett barn kvar, som vetgirigt undrar saker, frågar om funktioner och möjligheter. Hen tycker att det är jättespännande med lasern och allt den kan göra: ”Wow, nu fattar jag varför det heter laserSKÄRARE!” utbrister hen när lasern skär i trät. Detta barn blir så pass intresserad att han vill ha ett eget halsband.

En robot ska det vara (en av ”kvasarrobotarna”) men den ska ha storleken av ett halsband med en annan gestalt. Vi får ta fram tumstocken, mäta och jämföra. En stund senare går hen ut till de övriga barnen men nu med ett halsband som hen stolt visar upp!

En reflektion från makerpedagogen och vårdnadshavaren

En mycket lyckad aktivitet där jag fick chansen att låta barnen diskutera, uppleva och testa spännande och ny teknik på nära håll. Det är onekligen intressant att barn har via populärkulturen som film så många tankar och idéer om laser redan idag. Jag har tagit fram en mall med kunskapsrelaterat språk för detta projekt.

Angående barnet som fick teckna och sedan skära ut en medaljong så kom initiativet från barnet själv och barnen i gruppen var mycket stödjande i hela den processen. Men det som var extra intressant för mig/oss makerpedagoger är just lärandet och utforskandet av material som byter form. En idé och ett minne som blir en teckning. Som fotograferas och blir digitalt. Som importeras in i lasern och blir ett smycke i trä. Med en laserskärare kan man mycket snabbt göra beständiga minnen och som har lång livslängd – kanske t o m livet ut. Något som Jackie Marsh undersökt i sin forskning, MakEY, om hur barn upptäcker, undersöker olika material och hur de transformeras.

Jag ställde ett par frågor till barnets vårdnadshavare om reaktioner på halsbandet och om barnet berättade något om besöket på Kvasar.

Några frågor

Hur kändes det att få något konkret i handen från något som var en teckning. Det skulle gärna vara intressant för mig som makerpedagog att få lite feedback från er vårdnadshavare kring hela denna process. Vad tänker ni om det? Både utifrån starten med teckningen samt upplevelsen kring hur man kan gå vidare.

Vi har fått vårdnadshavarnas tillåtelse att publicera deras svar med tanke på följeforskningen av vårt arbete och för makerpedagogernas kontinuerliga fortbildning.

Ett par tankar från vårdnadshavaren

För L. blev det en jättefin upplevelse, att få göra något som faktiskt blev något mer än en teckning. Det blev ett fysiskt minne som hon tar på sig emellanåt och pratar om. För mig som förälder kändes det väldigt fint att hon fick skapa sig en egen upplevelse och tillsammans med sina kompisar göra något som faktiskt kommer finnas kvar.

En bra del av bearbetningen av det ledsamma i att säga hejdå till Pixie. Jag upplever att hon tycker att det varit spännande med en process i olika steg. Först en tanke, som leder till olika förberedelser, som sedan läggs in i en maskin och ut kommer en produkt. Eller hur det nu ska formuleras… L. pratade senast i morse om att hon vill åka dit igen 🙂