Helena Aldén är pedagogisk utvecklingsledare och makerpedagog på Golfängarnas förskola. Denna text är en avslutande reflektion kring lärmiljön på Blåklockans förskola.
Del 1: Lärmiljön på Blåklockan
Del 2: Avslut på vårt projekt Lärmiljö
Del 3: När idéer föds och lusten äntligen kommer
Vår tanke när vi tillsammans hjälptes åt att utveckla lärmiljön på Blåklockan, var bland annat att materialen i rummet skulle inspirera varandra och att barnen skulle kunna bygga och konstruera genom att blanda material. Det var ingen självklarhet varken för pedagoger eller barn märkte vi, var sak hade sin plats. Legoväggen som är placerad mellan en whiteboard med en magnetisk kulbana, en liten duplovägg och en större bygg- och konstruktionsyta med byggklossar av olika slag, blev ingen hit automatiskt. Det gjordes lite halvdana försök att bygga horisontellt men det fanns inget syfte, mål hos pedagogerna eller lust med byggandet hos dem eller barnen. ”Barnen tycker bättre om den magnetiska kulbanan som är bredvid legoväggen, den är lättare för dem att hålla på med” sa pedagogerna.
På ett möte med pedagogerna så kom det fram att matematik och speciellt geometri var något som många jobbar med på olika sätt, då alla går läslyftets modul Matematik och språkutveckling. Under mötet växte en idé fram om hur man skulle kunna utmana barnen att använda legoväggen till att jobba med geometriska former. Direkt såg man hur några pedagogers ögon började glittra och hur idéer började spira. Hur bygger man en triangel eller en cirkel med lego? Det fanns även de vars första tanke var att det inte går, men det lösningsfokuserade tänket tog över.
Direkt såg man hur några pedagogers ögon började glittra och hur idéer började spira.
Efter mötet började pedagogerna direkt utmana barnen att bygga geometriska former som nappade direkt och började konstruera på olika sätt för att få till de olika formerna. De byggde cirklar på olika sätt, dels genom att sätta ihop olika bitar, dels genom att sätta upp färdiga hjul som cirklar. Att bygga trianglar löste de också på olika sätt, bla genom att sätta en liten bit först så att den längre biten kommer ut från väggplattan och går att vrida till rätt läge och form. Barnen började använda sina nya kunskaper till att bygga hus på legoväggen.
Samtidigt börjar barnen inspireras av den magnetiska kulbanan och börjar att föra över idén till lego- och duploväggen. Det var inte själva kulbanan som var det viktigaste för barnen just då, utan det var koppen som bollen ska fångas upp i som var prio 1.
De börjar avbilda den magnetiska koppen genom att först bygga en i lego. När de inte får den att bli bra på legoväggen går de vidare till att bygga en i duplo som de modifierar till dess att kulan fångas upp och då är de nöjda.
Det var så himla härligt att se hur vårt möte verkligen gav fart och inspiration till både pedagoger och barn, och hur många hjärnor kan hjälpa varandra att komma vidare.