Mot makerhögkvarteret och vidare…

I samband med att Per Falk från Kvasar var ute hos mig (Aicha makerpedagog på förskolan Lilla Ursvik) för att förbereda en miljö för en Legovägg fick jag och ett par barn chans att jobba och prata med Pelle.

Jag och Pelle inledde med att mäta upp väggen, fundera på antal legoplatter på bredden och höjden, skruva bort träpanelerna, kolla underlaget och säkra socklarna.

Ett före-foto
Vi har använt väggen för att samla in inspiration från alla pedagoger på avdelningen och skissa tillsammans på en lösning

Under tiden som vi arbetar i rummet får vi sällskap av tre barn. De är nyfikna på det som händer och sker, men mest spännande är Pelles lasermätare han har med sig. Det låter om den och det lyser.

Barnen uppfattar snabbt att det är någon typ av lampa, och Pelle påpekar att det är en laser, och jag frågar dem om de vet vad det är? Det visste de, och de visste också att laser kunde skjuta, lysa och skära i saker. Självklart så undrade de om just den här kunde skära och såga. 

-Nej, inte den här men Pelle har en annan, den kan han såga med. Säger jag då.

Ett av barnen säger: var då, på högkvarteret?

En fantastisk reflektion och kommentar! 

Precis…på högkvarteret. Eftersom jag ska dit under nästa vecka har jag lovat att ta kort på laserskäraren. 

Vad är det som gör att barnen refererar Kvasar till “högkvarteret”?

Det barn som var mest intresserad av lasern upptäckte även en knapp som satt på sidan, när hen tryckte på den hände det något med lasern…strålarna formade ett rutmönster. Detta var en ny upptäckt även för Pelle😉.

Under tiden barnen var i rummet hann de även med att upptäcka 3D-printade duplobitar som skulle till en annan förskola. De pillade på dem, tog loss plattan och de fick även möjligheten att ta bort “innanmätet” med hjälp av en tång. Klurigt att få till greppet med tången och samtidigt dra ut.

En makerpedagog funderar

Vilka möjligheter ges barnen utifrån det material som erbjuds och utifrån pedagogernas och de vuxnas förhållningssätt? Vad var viktigt för barnen i denna interaktion och vad tar de med sig?

I de två senaste träffarna för makerpedagogerna har vi pratat mycket om hur vi planerar för och möjliggör barnens lärande. Dels genom forskningen från Jackie Marsh men också från föreläsningen från Maria Kaij från Experimentum i Örebro.

Aicha och två barn funderar på vad de vill göra först… när limmet torkat

Blir det någon skillnad på barnens lärande och upplevelser om vi möjliggör olika alternativ, tillvägagångssätt eller olika material att möta? Vad i en miljö eller ett projekterande är tilltalande för barnen och hur behåller man deras intresse? Vad föder det och vilka frågor fördjupas. Om material, tankar, idéer finns levande i en miljö – blir då inte upplevelsen djupare?

Utifrån frågorna som Jackie Marshs forskning ställer, kan vi synliggöra dem i vårt Legorum? Och hur får vi barn att uppleva dem, och pedagoger att jobba med dem?

Maria Kaij föreläser för makerpedagogerna bl a “om att komma i stämning”.
Ett par dagar senare…

Jag tänker att ett av våra uppdrag som makerpedagog är att man öppet tänker, bygger, förevisar detta i praktik och tanke. Och på så sätt tydligt lyfter detta med kollegor så kanske en förståelse kommer (ett steg i taget) kring att olika material berikar varandra, vilket i sin tur leder till att barnens perspektiv och upplevelser vidgas.

Att synliggöra de stora frågorna och komma i stämning

Jag kan ju inte på rak arm säga vad forskning säger kring detta eller kring förhållningssätt. Men jag landar väldigt väl i tankarna som Maria Kaij från Experimentum har att ett tema/projekt/nyfikenhetsområde ska, kan, bör genomsyra miljön. Att vi jobbar med att synliggöra de stora frågorna och komma i stämning i våra lärmiljöer. Att barnen och vi får möta och använda oss av projekterandet i olika sammanhang men min uppfattning är att det måste finnas ett intresse från pedagoger att vilja utforska och utmana, både sig själva och miljön. Här passar uppdraget som makerpedagoger in, att vi på något sätt ”lead by example” – vi agerar med förebildlighet.

Vilken verksamhet vill vi ha? Vad behöver vi göra för att nå dit? Vad vill vi att barnen ska få med sig när de lämnar oss? Och vilka frågor syns i lärmiljön?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *