Hur kan man jobba med källkritik med yngre barn utifrån såväl arbetet med Bas-Tillägg-Expansion som Tillgänglighet? Och vad säger läroplanen? I förskolans läroplan står det att barnen ”på sikt ska kunna se möjligheter och förstå risker samt kunna värdera information” (Skolverket, 2018). Varför ska vi jobba källkritiskt medvetet redan med de yngsta barnen då? Om barnen på sikt ska kunna utveckla ett nyanserat förhållningssätt till information som innebär att de ska kunna värdera den utifrån både risk och nytta, ja då behöver vi börja redan i de yngre åldrarna.

Utifrån ett perspektiv om att bredda basen och göra lärandemiljön om källkritik tillgänglig behöver vi ge barnen verktyg och ingångar till att lita på sin magkänsla och skapa tillit till sin egen förmåga. Ett lysande exempel på hur man kan gå tillväga beskrivs i makerpedagogen Aichas och inspiratören Ilonas text om krokodilen Hugo.

Detta är ett inlägg och projektrapport utifrån Sundbybergs arbete med tillgänglighet tillsammans med SPSM. Fler rapporter hittar du under rubriken Tillgänglighet.

---

Utgångläget för projektet var frågeställningen: hur etablerar vi ett källkritiskt förhållningssätt på en yngrebarnsavdelning och hur kan en tänkt progression av arbetet se ut på en äldrebarnavdelning?

Det källkritiska förhållningssättet är ett viktigt perspektiv när vi pratar om att lägga grunden för en adekvat digital kompetens.

“Allt ska hänga samman som en röd tråd.”

Utifrån tanken om ett tillgängligt lärande pratade vi också om att skapa relationer, och en kontakt med materialet som vi vill jobba med. Alltså skapa en igenkänningsfaktor kring teman och de centrala figurerna i boken samt en förståelse om hur det övriga materialet hänger samman med boken för de yngsta. Vidare diskuterade vi hur vi kan man prata om och kring boken med de yngre utifrån källkritiksperspektivet?

Källkritik och boken om Hugo

Utifrån denna diskussion startade vi upp ett projekt för att introducera och grundlägga ett källkritiskt förhållningssätt för de yngre barnen tillsammans med inspiratören Ilona på Lilla Ursvik, där källkritiska frågor utifrån boken Hugo, tillgängligt lärande och språk med utgångspunkt i SPSMs tillgänglighetsmodell skulle vara i fokus.

Material och grundidé

• Ett par utvalda bilder ur boken om Hugo (tänk på upphovsrätten!)
• Mjukdjur
• Fysiska karaktärer att koppla till boken
• En speciell korg/låda att förvara materialet i (skapar spänning och förväntan samt ramar in aktiviteten!)
• Bildstöd
• Dokumentationsverktyg (kom ihåg att dokumentera aktiviteten för att kunna följa barnens lärandeprocess!)
• Polyglutt har sagan om Hugo Krokodilen

Design och anpassningar för yngre

I vårt inledande möte pratade vi om vilka anpassningar som behövde göras för att jobba med Hugo Krokodilen med 1-2 åringar;

• Hur behöver miljön anpassas?
• Vilka teman och begrepp fungerar för yngre barn?
• Vilket material ska lyftas fram och presenteras?
• Vilket material kanske måste plockas bort för att undvika distraktion?
• Vilka fokusord är relevanta?
• Vilket bildstöd kan vi använda?
• Hur kan SPSMs fyrfältare fungera som stöd?

Ilona var mycket entusiastisk men också osäker på hur man skulle bygga miljön, lägga upp arbetet och vilka delar som vad just det källkritiska arbetet med barnen. Vi kom överens om att inledningsvis tona ned fokuset på just begreppet källkritik, och mer observera vad som händer när man introducerar ett material, som barnen även kommer möta när de blir äldre, och ger barnen möjligheten att skapa en relation till det materialet.

Vi minskade ned bokens text något, skrev ihop den tillsammans med bilderna och gjorde en utskrift som laminerades. Det köptes även in konkret material i form av mjukdjur och lekmaterial med karaktärer som går att koppla till boken. Barnen kan ta på dessa, känna och bära runt på dem. En korg med material i, samt boken med Hugo lämnades på avdelningen, därifrån tog inspiratören Ilona över.

”Jag förser dig med material och du tar det därifrån. Se vart barnen leder dig!”

Makerpedagogern Aicha

Ilona presenterade Hugo och introducerade boken för en mindre grupp barn. Barnen blev direkt intresserade av djuren som låg i korgen. De ville välja ett av djuren och gosa med dem, ta och känna på dem. Ilona berättade om Hugo och att hon skulle läsa boken.

Intresset väcks med boksamtal

Redan efter denna första gång hände något hos barnen. De var intresserade och uppmärksammade det som hände i boken. Hugos känslor var i stort fokus. Barnen pratade om att de såg att Hugo var glad på den första bilden.

---

---

Efter det första tillfället hade Ilona ett boksamtal. Hon ställde öppna frågor utifrån boken och vem Hugo är. Tillsammans med barnen samtalade hon utifrån frågeställningar kopplade till Maria Heimers (2019) källkritiska superfrågor som är relevanta ingångar i ett källkritiskt samtal. Frågorna är öppna och ställs utifrån textens innehåll; Vem? Var? Varför? När? Hur? Till exempel: Varför är Hugo farlig, blodtörstig? Hur ser Hugo ut; är han stor, liten, rund, lång? Barnen pratade även allmänt om vad en krokodil är: ”den är farlig, den äter människor!”.

Barnen pekade och visade i boken att här är Hugo, Ugglan och Kaninen. Barnen använde sig även av djuren i korgen jämförde och letade upp dem och hittade dem i boken och pekade.

Hugorummet skapas

Efter denna första gång fick Ilona en tanke om att skapa en mötesplats för barnen, där de kan se bilder på Hugo och kompisarna. Där barnen kan samlas, prata och utbyta tankar. Ilona gjorde en Hugo-vägg med bild, text och dokumentation vilket blev en naturlig samlingsplats för barnen där de samlades och samtalade kring bilderna, kring vänskap och djuren.

Som ett led i det källkritiska förhållningssättet och kopplingen kring vad som är ”på riktigt” satte Ilona upp bilder på riktiga krokodiler. Barnen kom genast med tankar och reflektioner kring det dom mötte:

”Hugo han är riktig krokodil men han är snäll, men dom andra krokodilerna har inga vänner för dom är farliga.”

Jag kunde se spår av det barnen mötte i arbetet med Hugo i andra delar av verksamheten, barnen pratar om vilka djur som finns i skogen och som kan finnas här i skogarna samt om vänskap mellan varandra och mellan djur. Barnen leker själva utifrån karaktärerna, spelar upp och leker egna historier. Barnen pratar även mer om känslor efter introduktionen av Hugo, och vi upplever mer empati och referenser till Hugo samt att barnen även uppmärksammar känslor i andra barnböcker.

Slutligen så ser vi att barnen uppmärksammar känslor i annat material som t ex när de ser olika Duplo-figurer och vilket minspel de har och drar paralleller till Hugo.

Det källkritiska förhållningssättet

Under arbetets gång så ser vi en förändring ske i barngruppen. Barnen får fler funderingar kring vad som är sant och inte. ”Är det sant att krokodiler bor i skogen?”

Jag som pedagog drog paralleller kring deras frågor och en undran och nyfikenhet kring att få veta vad som är sant eller inte sant och kan man lita på allt som står i böcker och olika informationskanaler. Barnens reflektioner är att just Hugo bor i skogen och att det är sant just i denna bok, men en riktig krokodil bor i vattnet. En riktig krokodil har inga andra djurkompisar.

Min reflektion är att barnen ser skillnaden på karaktären Hugo och riktiga krokodiler, detta ser och hör jag vid upprepade tillfällen när barnen samtalar. De förstår att Hugo är en karaktär, en ”riktig” krokodil på ett sätt, men också en karaktär i en bok.

(fokusord)

TAKK

Under processen har vi använt tecken- och bildstöd för att tillgängliggöra och tydliggöra boken, temat och innehållet ytterligare. Särskilt ett tema som handlar om cirkus behövde förtydligas. Kompletterande kommunikationsstöd så som stödtecken och bildstöd ger barnen tydliga och tillgängliga ingångar till nya teman eller ord som introduceras.

”Dessa bilder och tecken hjälper mig och hjälper barnen att samtala och prata, det möjliggör att jag ställer öppna frågor som barnen kan fundera och reflektera kring.”

(bilaga)

Min upplevelse är att barnen tycker det är roligt. När jag läser boken eller dramatiserar sagan med materialet använder jag mig av olika röster för de olika karaktärerna. Det är spännande att se hur boken påverkar barnen.

Under starten av arbetet hade jag materialet på en hylla för att ta ner det när jag hade gruppen, men efter samtal som jag och makerpedagogen hade flyttade jag ner den så att barnen kunde ta sakerna själva. Det som hände då var att barnen spontant började leka med materialet, bjöd till kalas, använde korglocket som ett bord och återberättade scenen där Hugo har bjudit hem de andra djuren i skogen. Barnen tog även materialet till den dokumentations- och Hugovägg som finns på avdelningen.

De återberättade för varandra, satte ord på det som händer i berättelsen och det dom ser på bilderna. De jämförde det lekmaterial med de djur som finns på bilderna och samtalade med varandra kring djuren och händelserna på bilderna. De äldre barnen på avdelningen förklarar för de yngre vad boken handlar om och vem Hugo är. De berättar att Hugo är ledsen och att han gärna vill ha kompisar, men att de andra djuren är rädda för honom för han är en krokodil. De tror han är farlig, men Hugo är inte farlig.  Barnen berättar för varandra vad som händer i boken och på utskrifterna

Avslutande reflektion

Detta arbete har gett mig inspiration och blodad tand, jag vill göra mer och utmanas mer. Planera besök på Kvasar med de äldsta av de barn som går på avdelningen. Jag har ibland känt att det är svårt att förmedla och sprida det jag håller på med tillsammans med barngruppen, men kollegor på systeravdelningen har visat intresse och inför kommande termin vill jag att nästa steg blir att ha tvärgrupp med barn från andra avdelningen och lite lätt börja introducera Hugo och källkritiskt förhållningssätt till kollegor och barn. En fast dag där vi ses tillsammans och har gemensam aktivitet för att se om Hugo och hans vänner kan genomsyra fler delar i verksamheten.

Jag har även sett ett behov av att göra ännu en förenkling av sagan/boken. De allra yngsta på min avdelning visar STORT intresse kring boken och karaktärerna, men språket är lite för avancerat och boken är alldeles för lång för de 1,5 åringar som jag har. En tanke jag har är att göra en enklare berättelse för små barn. Gör till dom yngsta, mer som en bilderbok med enstaka fokusord till varje bild med tillhörande bildstöd och stödtecken.

Illona avslutar:

”Jag känner mig jätteengagerad, tänker hela tiden hur och vad jag ska göra och hur jag tar det vidare. Jag känner att detta arbete utvecklar mig och jag känner att jag öppnar mig, lite som barnen. Jag känner att jag kan göra mycket och ge tillbaka mycket till barnen – och det ger mig sådan glädje!

Jag blir glad och det känns kul att gå till jobbet. Jag känner mig så motiverad med arbetet kring Hugo och barngruppen. I och med det här arbetet så har även jag fått en större förståelse kring vad källkritik är. Jag känner att ha en egen grupp med eget ansvar där jag planerar innehållet och undervisningen gör att jag växer, det känns spännande.”