Mei-Juen Cheng, förskollärare och makerpedagog på förskolan Hagabergsgården, beskriver i den här texten hur hon startat upp arbetet med skapande och robotik på sin avdelning. Vill du läsa mer om tramsbottar hittar du det på materialsidan.

---

Bakgrund

Som nybliven makerpedagog blev jag inspirerad av Ewa Söderströms ritrobotar på Instagram, och jag ville ge barnen chansen att bygga robotar som på något sätt lämnar synliga spår och mönster efter sig. Jag vill under detta tillfälle titta på mötet mellan barn-barn, barn-material och barn-pedagog. Jag har gjort ett tidigare försök med utforskande av robotar med barnen, så tanken var fortsätta med några barn från första tillfället med några nya barn. Den nya gruppen bestod av 5 barn i åldrarna 5-6 år.

• 

• 

• 

Dessutom ville jag testa att introducera min kollega Zhaida i robotik och skapande.

Mina läroplansmål i Lpfö18:

”Nyfikenhet, kreativitet och lust att leka och lära”

”Förmåga att upptäcka och utforska teknik i vardagen”

Introduktion

Vi börjar med att reflektera kring frågorna vad tror ni att en robot är för något?

– Nåt man kan styra med en kontroll.
– Att den ska vara stor.
– Att den går på el och batteri.
– Jag vill att den ska vara liten så den inte är för långsam, om den är för tung då ramlar den. Tror ni att vi kan bygga egna robotar?
– Jag tror det
– Jag tror inte det
– Ja om vi har sladdar och sånt där.
– Ja för titta vad mycket grejer vi har, allting finns där.

Processen

Barnen får i uppgift att rita en ritning på sin robot tillsammans, det blev en grupp med tre barn och en grupp med två barn. I den gruppen med två barn delade barnen aktivt upp pappret genom att dra ett streck i mitten, därefter ritade de varsin robot på varsin sida. De för en diskussion sinsemellan medan de ritar:
– Ser ut som Baymax

De går också och tittar på bordet vad de vill ha eller behöver till bygget. Ett av barnen kom på att han har en metallburk på hyllan som han vill använda. Hans ville prova att använda kolkritor som ben till roboten.

I den gruppen med tre barn turades barnen om med att rita det de tyckte att en robot behöver. De hämtade inspiration från sakerna som fanns uppdukat på bordet men också annat material som fanns i rummet. ”Vad ska den ha för namn? Städis! Den kan fälla in bena, insnurrare! Vi vill ha en propeller!”

Ett av barnen börjar göra en propeller av stora glasspinnar: ”Ska ni göra en spionrobot som ska följa ritstrecken när den går någonstans?”

Vi kan se att barnen i gruppen med tre barn är noga med att bygga sin robot utifrån ritningen tex ögon, ringklockan, förstoringsglas, penslar så att roboten kan städa framför sig, den kan borsta och ha pennor. De samspelar och kommunicerar sina tankar och frågar varandra under hela arbetets gång.

Avslut

En efter en blir robotarna klara och barnen testar sina ritrobotar på ett stort papper som ligger på golvet.

Barnens kommentarer:

– När den börjar skaka, det va då hans robot gick.

Ett av barnen provar sin robot, han upptäcker att man kan sudda bort robotens spår. Spåren från kolkritorna försvann då barnen rört sig över pappret.

– Min kan försvinna om det till exempel regnar så kan de försvinna men det kan inte din. min blir svår att hitta när spåren försvinner.
– Hans robot var supersnabb.

De kom fram till att kolkritorna är halare än tuschpennorna

– Din är snabbare men min är starkare
– Desto större robot desto saktare går den
– Deras kommer vara jätteseg för den har penslar
– Nej, de är jätteglidiga
– Desto större robot desto saktare går de, jag har den minsta roboten det är därför min går så snabbt

Resultat

Vi byggde robotar som lämnade spår/mönster efter sig. Vi kunde se att gruppen hade ett behov att koppla samman sina robotar, detta gjorde de genom leken och en berättelse kring robotarna växte fram, ”Ska ni göra en spionrobot som ska följa ritstrecken när den går någonstans?” ”Min kan försvinna om det till exempel regnar så kan de försvinna men det kan inte din. min blir svår att hitta när spåren försvinner.”

De upptäckte även att det var vibrationen från motorn som fick roboten att röra sig framåt. Roboten rörde sig olika snabbt beroende på vilka slags ben den hade, hur stor roboten var och vilken propeller motorn hade.

Reflektion

Upplägget upplevdes bra och rummet bidrog till arbetsro, materialet var tillgänglig, varierande och i rätt mängd. Detta gjorde att barnen kunde ta för sig och utforska dess möjligheter. Barnens erfarenheter bidrog till att inspirera och utveckla kompisarnas tankar och idéer. De visade hänsyn, självständighet och samarbetsförmåga. När de kände att de behövde stöd så frågade de oss pedagoger om hjälp. Barnen gick ut från rummet glada, stolta och med ny kunskap. De vill gärna göra igen. Och jag blir inspirerad att göra mer” Zhaida

Det var lättare den här gången då materialet var uppdukat på ett bord bredvid. Själva materialet hade inte lika stark dragningskraft i denna grupp som i den första gruppen. Det fanns även inspirationsrobotar från den första gruppen. Roligt och se att leken kom in under bygget och att fokus från barnen inte bara var att producera en produkt.

Vad tyckte barnen?

– Att den ritar – Kul att bygga robot och att den kunde röra sig – Kul att bygga med materialet – A.Ks ritade bajskorvar – Materialet, roligt att bygga robotarna

Till nästa gång

Jag tror inte jag kommer förändra något till nästa gång, men jag hade önskat att jag kunnat fånga upp barnens intresse för propeller och fått möjlighet att arbeta och utforskat det.