Att driva utvecklingsprojekt under Coronakrisen

I samband med att Corona-viruset vänder upp-o-ned på verksamheterna och alla rutiner valde ändå enheten Rissne-Hallonbergen att försöka göra det bästa av situationen. I del 1 beskriver Makerpedagogen Ewa sitt arbete när hon tagit emot enhetens förskolor i en serie workshops om skapande och programmering, och i del 2 skriver hennes chefer om resonemangen bakom.

Del 1: Reflektioner från en makerpedagog efter 15 workshops
Del 2: Att driva utvecklingsprojekt under Coronakrisen


Vårt pilotprojekt på makerspace

De flesta yrken har påverkats av Coronaviruset och den berör i princip all mänsklig verksamhet i samhället så även förskolan. Hög barnfrånvaro, en del personalfrånvaro, barnens funderingar och oro med mera har påverkat förskolans rutiner och undervisning. Av den anledningen har vi tvingats att använda våra resurser på nya sätt och utforma förutsättningar inom vår organisation för att jobba vidare med vissa frågor. En av dessa frågor var vårt pågående utvecklingsarbete inom skapande och digitala lärmiljöer.

I ett tidigare inlägg skrev vi om vårt långsiktiga arbete med digitalisering och likvärdighet, där vi hade planer på att Ewa skulle ta emot barnen under en längre period på Kvasar. Syftet var att för att få mer tid tillsammans med barn och kollegor för experiment, tid att diskutera frågor samt reflektera, över hur vi kan få öka graden av aktivitet och inflytande barnen och kollegornas lärandeprocess.

I samband med restriktioner av möten på makerspace, som att sammankalla större grupper av pedagoger för workshop, så såg vi plötsligt en möjlighet att möta några av influensaperiodens utmaningar med att Ewa tog emot barngrupper och en kollega på makerspace. De friska barnen bjöds på en upplevelse och lärande – och pedagogerna fick samtidigt fortbildning.

Det var dags att omsätta de planer och idéer i handling.

Under ett möte med Ewa, planerade och strukturerade vi projektet tillsammans, och Förskolan Opalen var först med att räcka upp handen för att besöka Kvasar.

  • Hur ska vi organisera grupperna?
  • Vilka ska delta i insatsen?
  • Finns det grupper som vi bör prioritera?
  • Hur delar vi in barnen/pedagogerna i grupperna?

Ewa frigjordes från arbetet på sin förskola och tog emot ca 15 olika barngrupper under två veckor. Många av pedagogerna som följde sin grupp tog med sig sina funderingar och frågor kring digitalisering, naturvetenskap och teknik. Zarah Mobini, biträdande rektor, var också med Ewa och barnen under en hel vecka för att observera, följa upp och utvärdera arbetet.

Reflektioner

Under den här tiden uppmärksammade jag hur det här projektet kunde göra skillnad genom att ge barn kunskap om hur digitalisering påverkar deras lärande samt stödja deras undervisning. Med hjälp av de digitala verktygen och materialet kunde de lösa problem, programmera, utveckla ett datalogiskt tänkande, samarbeta, ta till sig ett mer kritiskt förhållningssätt, m.m.

Arbetet med Green Screen visade tydligt för barnen vad som är äkta och manipulerat på internet.

Man kan se hur nuläget och pandemin som har blivit en samhällsfråga har påverkat barnen och deras familjer.

På Kvasar tillverkade vi visir med hjälp av 3D-printing och skickade de vidare till vården. En del av barnen hade frågor och funderingar om visir och printarens funktion. De testade visiren själva och en pojke vill ha en visir till sin pappa som var sjuk hemma. Man kan se hur nuläget och pandemin som har blivit en samhällsfråga har påverkat barnen och deras familjer.

Ewa var väldigt lyhörd och tillmötesgående både mot barnen och pedagogerna och det ledde till att Kvasars miljö blev spännande, inspirerande och skapade glädje hos barnen. Barnen lärde sig hur verktygen fungerar och vad de kan göra med dem. De undersökte och utforskade. Detta gällde även för pedagogerna.

Många pedagogerna fick möjlighet att undersöka och testa de digitala verktygen för att senare kunna vara med och utmana barnen i deras undersökande och lärande.

Jag uppmärksammade att många av pedagogerna behövde mer kunskap om hur digital teknik fungerar, hur det påverkar barnen i deras lärande, hur de kan förbättra undervisningen samt hur viktigt det är att arbetet med digitaliseringen ska vara medvetet och genomtänkt.

Dessutom sammanföll det här med vår årliga LIKA-värdering, och det känns bra att trots många av de utmaningar som samhället står inför att vi kan lyfta just denna punkt till ‘Påbörjad’, och med tanke på alla positiva processer som just nu är igång är vi nog snart ‘Nästan där’.

Fråga A38 “Pedagoger och barn arbetar med det digitala samhället och digitaliseringens betydelse för samhällsutvecklingen”

Vad hände sen…

På nästa APT fick pedagogerna några frågor som skulle vara underlag för reflektion kring besöket tillsammans med kollegorna: Vad hände med barnen? Vad intresserade barnen? Vad var deras strategier kring materialet och besöket? Hur ska ni utmana barnen i relation till det som de har upplevt? Vad blir ert nästa steg och vad behöver ni? På vilket sätt ska ni utveckla barnens digitala kompetens?

Pedagogernas reflektioner

Här kommer en del av deras reflektioner:

”De visade sitt intresse genom att ställa frågor om hur de ska programmera. Barnen var på Kvasar tre gånger och var mycket nöjda och pratade om materialen både med sina vänner och föräldrar. Pedagogerna kan utmana barnen med frågor om hur de använder materialet och att de får tid till att jobba med det.”

”De flesta barnen är väldigt nyfikna och vill pröva nytt. Barnen har ett naturligt förhållningssätt till det digitala som vi vuxna på vår förskola saknar. De ser inga hinder eller svårigheter utan vill pröva på det mesta. Intressant nog hade även pedagogerna sett olika saker och prövat olika saker.”

”När det digitala blir meningsfullt blir det intressant både för barn och pedagoger. Vi upptäcker, utforskar och lär varandra. Efter besöken på Kvasar kom både pedagoger och barn tillbaka med inspiration, idéer och nya lärdomar. Barn och pedagoger har nu skapat en ny spännande miljö, ett rum där vi kan jobba tillsammans med digital teknik i mindre grupper och där material är framme och tillgängligt.”

”Vi vill fortsätta på förskolan med det vi har gjort på Kvasar. Tex med blueboten kan man använda andra banor med bokstäver, siffror, sagor, olika mattor, samarbetsövningar osv. Låta materialet vara tillgängligt för barnen, med en vuxens närvaro.”

”Efter mötet pratade vi pedagoger om att vi måste fortsätta på samma banor. Att nu när barnen har visat intresse för de digitala verktygen på ett annat sätt så ska vi också utmana dem och se hur de gör på förskolan. Förut var det mycket lek med musen istället för att programmera men nu har de förstått vad tanken är att göra med dem. Detta är något som vi ska ha fokus på i fortsättningen.”

Och här kommer en reflektion från ett barn: Det här var den bästa dagen i hela mitt liv!

Det här var den bästa dagen i hela mitt liv!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *