Blogginlägg i fyra delar om förundran. Eva Tuvhav Gullberg utgår från de didaktiska frågorna Vad, Varför och Hur för att fördjupa oss i begreppet förundran och dess betydelse för förskolan. Varje blogginlägg avslutas med en möjlighet för dig och arbetslaget att utveckla begreppet förundran genom egen reflektion, utmaningar och inspiration.
Del 1: Förundran på burk
Del 2: Förundranskraften – The Wow-Power
Del 3: Pinnmagi – hur vi odlar förundran
Förundranskraften – The Wow-Power
Öppnar min förundransburk. Läser igenom lapparna där jag skrivit ner vad jag blivit förundrad över på sistone. Känns som någon satt en spotlight på de här upplevelserna av förundran för att just jag ska se och upptäcka något. Som om de ropar till mig.
Det är ett personligt tilltal från världen därute till min inre värld. Ett tilltal som i första stund kan tyckas ologiskt och lätt att gå förbi. Men om jag stannar upp och låter mig hänföras dyker mina vetgiriga frågor upp.
Ur förundranskraften växer min motivation att öppet undersöka vidare. En nyfiken och kreativ handlingskraft väcks till liv. Jag vill veta mer! Jag är beredd att följa med i den här processen utan att ha facit i hand. Göra det ofattbara lite mer fattbart.
Reflekterar över mina tillfällen av förundran och inser att de öppnat upp nya outforskade rum som jag vill undersöka.
Är det här förundransgåvor och skatter ämnade just för mig? Tillsammans med min uppsättning av gener och erfarenheter kan de tyckas ge mig möjligheter att utveckla kunskaper och unika förmågor jag behöver. Om jag tar chansen!
Jag frågar mig: Har alla människor en speciell egenart och kompetens som ska finslipas under livet för att forma den unika varelse vi är? Kan förundran vara en väg dit, ett verktyg att få kunskap och förmågor utifrån vars och ens speciella identitet?
I förskolan och skolan är likvärdighet ett viktigt mål – att ge alla barn samma möjligheter till utveckling och lärande oavsett förutsättningar.
Samtidigt behöver alla barn få odla sin särart, att komma ut med den unika människa som de är. Följdfrågan blir hur behöver vi forma undervisningen när vi har både likvärdighet och särart i vågskålen?
Ett rhizomatiskt och transdisciplinärt synsätt som inbegriper en mångfald av olika estetiska uttryckssätt och lärprocesser tror jag är en användbar grund. Men hur vi mejslar fram en förskola och skola utifrån dessa parametrar kan jag bara ana.
Förskolan med sina inspirerande lärmiljöer, där utforskande och experimenterande på barnens villkor står i fokus, är på god väg. Förskolan är en arena som främjar både likvärdighet och särart. Skolans måluppfyllelser med pressade tidsscheman och ofta konventionella lärmiljöer tycks motverka att varje elev kan blomma ut i sin egen kreativitet, motivation och nyfikenhet. Jag ser att skolan har mycket att vinna på att inspireras av förskolans didaktiska design.
Så när Alfred förundrat kommer till oss med något han sett ska vi kolla en gång extra. Förmågan att känna förundran får näring av uppmärksamhet. Förundransmuskeln växer i styrka när den används.
Barn tycks ha en naturlig fallenhet för förundran. Som pedagoger behöver vi förstå att ta tillvara på den förmågan. Förundran kan vara en vägvisare till kreativitet, motivation, nyfikenhet och kunskap, en nyckel till att förstå världen och relatera till den.
Vill vi veta vad barnen är intresserade av ska vi vara observanta på vad de blir förundrade över. Alla barn blir inte förundrade över samma saker utan det kan vara individuellt. Genom att vi som vuxna ser och bekräftar vad de blir förundrade över stärker vi barnens självkänsla och hjälper dem att forma sitt jag.
Kom ihåg! Förundran är ett wow-power som har sprängkraft att nyfiket öppna dörrar till outforskade rum. Det skapar en hoppfull väg att våga älska både livet och världen.
Önskar dig många dagar av förundran!
Reflektera i arbetslaget – varför behövs förundran?
Fundera först var och en över Ett ögonblick då du kände förundran. Sätt ord på upplevelsen och vart den kraften ledde dig.
Med utgångspunkt från texten Förundranskraften – The Wow-Power reflektera tillsammans i arbetslaget vad kraften i förundran kan leda till, gärna utifrån egna upplevelser av förundran.
Utmaning – förundranskraften
Målet är att uppmärksamma barnens förundran i vardagen och ta tillvara den som en motiverande kraft i undervisningen i förskolan.
Utmaningen är att öka din förmåga att se barnets förundran och vad det kan leda till hos barnen.
Skriv ned dina iakttagelser av barnens upplevelser av förundran under en vecka, till exempel:
- Hur visade barnet förundran? Blev barnet glad, nyfiken, frågvis?
- Vad hände efter barnets upplevelse?
- Hur reagerade du?
Diskutera och reflektera i arbetslaget eller på en arbetsplatsträff era gemensamma iakttagelser.
Vilka läroplansmål är möjliga att koppla till de upplevelser barnen förundrats över?
Inspiration
LYCKA TILL!
Fundera och kommentera gärna här eller till min mejl eva@tuvhav.com
Följ mig på Instagram @tuvhav eller kolla in min hemsida www.tuvhav.com.
Eva Tuvhav Gullberg