Blogginlägg i fyra delar om förundran. Eva Tuvhav Gullberg utgår från de didaktiska frågorna Vad, Varför och Hur för att fördjupa oss i begreppet förundran och dess betydelse för förskolan. Varje blogginlägg avslutas med en möjlighet för dig och arbetslaget att utveckla begreppet förundran genom egen reflektion, utmaningar och inspiration.

Del 1: Förundran på burk
Del 2: Förundranskraften – The Wow-Power
Del 3: Pinnmagi – hur vi odlar förundran

---

Del 1 – Förundran på burk

Det är augusti. Liljekonvaljerna och syrenerna har blommat ut. Gullvivorna likaså. Men här ser jag rölleka och blåklockor. När jag susar förbi på cykeln slås jag av växtkraften som väller fram ur dikena. 

Hur är det möjligt att livet kan övervintra i den kalla karga jorden och spira så praktfullt under några korta månader? 

Fylls av samma förundran varje år – en mäktig känsla av att livet är så mycket större än jag kan förstå, hur många vetenskapliga artiklar jag än läser om livets uppkomst, Big bang, fotosyntes och kretslopp. I ljuset av förundran ter sig vetenskapliga belägg knastertorra samtidigt som min kunskapstörst vill sträcka sig utanför förklaringsmodellerna.

Förundran slår an en ton i mig av livets magi, att jag är en del av det här mirakulösa samspelet av existenser, växter och djur, i jorden, luften och rymden.

Förundran ger mig ett svar, om än svårfångat och diffust, på vem jag är och vilka vi är som traskar omkring här på jorden. Ett svar kopplat till nyfikenhet, kreativitet, hoppfullhet med  en ton av mänsklighet och gemenskap.

Jag anar höst i luften så jag har börjat samla på förundran. I en burk. Skriver små lappar. Det kommer dagar då jag inte ser humlan lyfta från gullvivan eller känner doften av lavendel. Då är det dags att öppna burken av förundran för att påminna mig om livets starka spirande kraft som vilar i mörkret.

Plötsligt känner jag den lilla handen i min som drar åt ett annat håll än jag tänkt gå. Jag ser hur barnet tittar in i skalbaggens ögon eller är det möjligtvis så att det är skalbaggen som naglar fast sin blick i barnets – hur som helst ett möte i förundran har uppstått. 

Hur många gånger har inte rutiner, slentrian, planering och allmän slöhet satt käppar i hjulet för barnens blick av förundran? Vi människor vill gärna dela förundran med varandra.

Vad händer om det blir för många missade tillfällen av förundran på grund av att ”nu ska vi äta”, ”nej, vi ska inte gå åt det hållet” eller ”vi har inte tid nu för att…”? Risken är stor att magin förtvinar, att hoppet släcks, att livet får en blåtira, att en mun tystas eller att kreativiteten får sig en törn när vi vuxna vänder bort vår blick och slutar se barnens ögon fyllda av förundran.

Vi säger att det är i förskolan det börjar. Det är där resurserna behövs. Visst behövs mer pengar, mer pedagoger per barn. Men under tiden kan vi bestämma oss för att ge barnen den inre resursen vi alltid bär med oss, nämligen en blick av samförstånd och förundran. En blick som säger vi delar magin, vi hör ihop du och jag för vi ser att humlan kan flyga trots att den har pyttesmå och tunna vingar.

– Vad vill du bli när du blir stor?

– En människa fylld av förundran och hopp som kan flyga med sköra vingar.

Önskar er alla en förundransfull höst!

Reflektera i arbetslaget – vad är förundran?

Fundera först var och en över Vad får dig att känna förundran?

Med utgångspunkt från texten Förundran på burk reflektera över vad förundran innebär. Dela med er av era erfarenheter och tankar kring förundran till varandra.

Utmaning – förundran på burk

Målet är att förundras mer i vardagen och ta tillvara förundran som en motiverande kraft i förskolan. Precis som allt annat vi vill bli bra på så behöver vi träna på vår förmåga att känna förundran. Det första steget är att bli uppmärksam på vår egen känsla av förundran. 

Utmaningen är att samla på förundran. 

Skriv ner på en lapp vad du förundrats över under dagen.

Gör detta till en vana, exempelvis varje dag i två veckor. 

Lägg din lapp i en favoritburk eller i en fin kartong du gör själv. https://youtu.be/2l-cOnXTfJU

Kom gärna överens i arbetslaget så att ni kan ge varandra tid till detta.

Efter periodens slut diskutera i arbetslaget hur ni upplevt den här utmaningen.

Inspiration

LYCKA TILL!

Fundera och kommentera gärna här eller till min mejl eva@tuvhav.com

Följ mig på Instagram @tuvhav och @sinneslabb eller kolla in min hemsida www.tuvhav.com.

Eva Tuvhav Gullberg