I skuggan av Corona-pandemin så fortsätter förskolorna att jobba, lite färre barn än vanligt och kanske fler frågor om det där ”carola-viruset’, men annars så fortsätter verksamheten om än med lite andra rutiner.

I samband med att sjukhus- och omsorgspersonal vittnade om att det saknades skyddskläder, handsprit och visir fick Per Falk flera tips från andra makerspace och makers om att bistå med att skriva ut bågar för visir. I gruppen Sjukvårdshjälpen på FB delade 3D-verkstan ut ritningar och tips för hur man printar och sedan monterar ihop ett visir.

Utvecklingsledaren Per Falk och makerpedagogerna Aicha och Ewa satte sedan igång att skriva ut bågar.

Den insats vi gör med att skriva ut bågar och montera visir är en liten droppe i havet av stöd och hjälp för vård- och omsorgspersonal, men det vi passat på att göra är att prata med barnen om vårt arbete, om viruset, hur man kan skydda sig – och om verktygen som finns på makerspace och hur man kan använda dem för att skapa saker.

Barnen är på makerspace

I samband med att Makerpedagogen Ewa pysslat om 3D-skrivarna har hon haft barngrupper i på plats, och även om fascinationen för en 3D-skrivare snabbt går över och andra aktiviteter tar vid så har ändå Ewa pratat med dem om vad vi gör, vilka material vi använder, vilka verktyg och maskiner som vi använder och varför vi gör detta.

-Oj, jätteroligt!

-Vad händer?

-Den fixar.

-Vad ska den göra?

-Den är så trött. (vi väntar på att 3D-printern skall gå upp till 200 grader)

-Det pruttar bara.

-Den dansar.

-Den har vunnit och den har förlorat. (eftersom vi satte på ena maskinen före den andra, hann den ena bli klar före den andra)

Ewas fråga till barnen: -Vad gör man här på Kvasar Makerspace?

-Man ska bygga robotar [här].

Makermanifestet

Barnen är frågvisa och undrar mycket, en del oro men mest nyfikenhet. Och det är här jag tror vår största insats kommer att vara, barnens lärande och att möta dem med aktiviteter och ett förhållningssätt där vi agerar med förebildlighet och ett maker-mindset.

Vi tar del av andras kunskaper i ett större kollektiv av likasinnade, vi tillverkar och skapar material som vi delar vidare till människor i behov. Men vi passar på att prata, dokumentera och undervisa om det vi gör. Det är det vi vill att barnen skall se och lära av!

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Samtidigt som lärandet och livet fortgår, och 3D-skrivarna gör sitt jobb, fortsätter barnen pyssla, mecka, skapa, fråga och diskutera allt det de ser omkring sig och försöker förstå sin samtid. Hur konstig den än må vara.

• 

• 

• 

• 

• 

Gert Biesta ”Being at home in the world”

Jag återkommer ofta till Gert Biesta som pratar om hur vi som pedagoger och institutionen skola, måste hjälpa barn att navigera i världen, att flytta fokus från det självcentrerade till något som är större och vidare. Hur hjälper vi barn med att öppna världar, vilka frågor kan vi ställa för att skapa förståelse för en samtid och ett samhälle med robotik eller som nu med oro och sjukdom? Hur kan vi agera med större förebildlighet så att barnen kan se hur man kan bidra med nytta för andra och i framtiden agera med större agens inom sina hjärtefrågor?

Första leveransen är iväg

Den 2 april så gick den första leveransen iväg till Marie Hjortstig som jobbar som Utvecklingsledare på Social- och Arbetsmarknadsförvaltningen med stadens LSS-boenden.

Vårt arbete fortsätter, med barnen och med att printa visir, och jag vill tro att vi bidrar med mer än bara visir till samhället just nu. Förhoppningsvis skänker vi även lite kraft och mod till vårdnadshavare, medmänniskor, vårdpersonal och alla våra barn i verksamheterna – samt ett lärande om att agera, skapa och bidra för att medmänniskor skall få det bättre.

Det här är också en berättelse om förskolan, om hur praktiken kan se ut bland några av våra verksamheter i Sundbyberg idag och hur våra makerpedagoger agerar just nu.