Aicha Yousri, förskollärare och makerpedagog på förskolan Lilla Ursvik, skriver här om sitt arbete med Legoväggen med dess olika uttryck och användningsområden.
Detta arbete kommer senare att ligga till grund för manual och tips under vår materialsida om Lego.
Mot makerhögkvarteret och vidare
Legotema inspirerat av konstnärerna af Klint och Kandinsky
Tankar kring pågående projekt
Vi har haft vår legovägg en tid och vi är på hela taget nöjda med konstruktionen med de olika aktiviteterna i rummet och vid väggen, samt bredden på konstruktionsarbeten och hur flödet av barn fungerar i miljön.
Samtidigt så vill jag även bredda frågan och möjligheterna, och då föddes det en idé om att lyfta in klassisk konst och blanda estetik och teknik.
Innan projektet satte igång var jag både inspirerad och orolig; hur skulle barnen ta sig an denna sorts utmaning, att skapa/konstruera med lego utifrån estetiska inspirationsbilder?
Jag valde Hilma af Klint och Kadinsky efter ett samtal med Per. Vad skulle dessa konstnärer kunna addera till legoväggen och på vilket sätt?
Hilma af Klint 
Wassily Kandinsky
Första tillfället var väldigt spontant, barn var i rummet när jag satte upp bilder och utifrån det utmanade jag dem att inspireras lite. De valde en specifik bild med väldigt rektangulära former- tydliga i både färg och form. Min initiala tanke var att de valde just denna bild då den har likheter med legot. Efter ett samtal med två av barnen som deltog ( samtalet skedde ca 1 vecka senare) bekräftade de min tanke. De hade valt den för att den var enkel (som de sa). Samma former och tydligt färgmönster.
Min upplevelse är att barnen både fann det inspirerande och svårt. De mötte en utmaning som de ej riktigt stått inför tidigare – att utgå från en färdig bild, med tydliga format. Barnen hade en väldigt bra kommunikation och samarbete under tiden de byggde och funderade i banor som längd (det skulle vara rätt antal pluppar på vissa bitar) färg och form.
Vi upptäckte vid detta första tillfälle att det finns behov av att ha andra färger på legot- nu behövs rosa och lila i en större utsträckning utifrån fotona. Tidigare har jag varit återhållsam i att köpa in rosa, glittriga bitar, o.s.v. enkom för att det på något vis skulle locka flickorna i gruppen (som kollegor hade uttryckt) Dock upptäckte de tre konstruktörerna nu att det fanns ett behov av rosa bitar…haha.. Vid tillfälle två togs det in en ny deltagare i gruppen, en fyraårig flicka…de barn som tidigare hade deltagit verkade positiva, dock var flickan mer skeptisk. De valde en ny bild denna gång, dock var modellen liknande den tidigare- kantiga bitar och tydliga färger. De tre pojkarna började samarbeta direkt, men flickan ställde sig på andra sidan” väggen och jobbade själv, uteslöt hon sig själv medvetet eller kände hon att hon inte förstod vad som skulle hända och på så sätt drog sig undan? Efter ara ett par minuter uttryckte hon att hon var trött och inte ville fortsätta, jag observerade mest, och en av pojkarna sa då att det var för att hon var själv och byggde istället för att bygga med dem, att det var därför hon blev trött. Jag såg efter ännu ett par minuter att hon inte ville vara kvar och hon fick självklart göra något annat då, pojkarna fortsatte dock och de ville ha fler bilder att utgå från.
En av dem(en fyraåring) valde en cirkel denna gång- spännande utifrån formen. Ett annat barn påbörjade att bygga utifrån en bild av Kandinsky (jag hade påbörjat den lite vid första tillfället tillsammans med detta barn). Jag upplever att barnen börjar tänka mer abstrakt, och att den initiala formen inte behöver vara ett hinder per se, utan att de insett att en cirkulär form går ej att få med detta lego- vi löser det utifrån de förutsättningar vi har.
Jag har varit i denna aktivitet vid ca fem tillfällen som varit ”planerade” utifrån mitt deltagande, men jag har även sett att barn är vid väggen spontant och konstruerar spontant- de bygger vidare på former som påbörjat, startar nytt ifrån bilder. Jag upplever att redan efter dessa få tillfällen så har barnen påbörjat färdigheter kring abstrakt tänkande (de tänker utifrån de förutsättningar som finns och bortifrån de till en början förutsatte var rätt). De utvecklar sin kommunikativa förmåga och estetiska öga- färg och form börjar bli mer synliga för dem .
Nästa steg
Jag kommer fortsätta att utmana dem och vara närvarande vid väggen för att sedan ta nästa steg att introducera samma inspirationsbilder men i ett annat scenario – våtateljén. Det jag tänker blir intressant då är om de barn som inte visat något intresse kring skapande vid väggen kommer att inspireras mer vid målande när det blir ett annat sorts skapande. Samt kommer de som varit uppslukade av väggen tycka att det är lika intressant att utmanas i ateljén, och vilka kunskaper kan de ta med från konstnärernas olika uttryck och sina tidigare erfarenheter från skapandet nu om man skiftar material.
Jag funderar mycket kring estetik och teknik, om vad är det som skiljer dem åt egentligen? När fasas de samman, var i tekniken finns estetiken, och vad uppstår i mellanrummet mellan estetik och teknik?
Vad gör det med barn, alltså inombords och ”i fingrarna”, att få möta ett material som är kopplat till ett specifikt rum, i ett helt annat scenario? Och jag tror ibland att vi som makerpedagoger jobbar med att avkoda material och hitta nya sammanhang för material med barnen.
Vi som makerpedagoger jobbar med att avkoda material och hitta nya sammanhang för material
Jag tror att när ”ämnen” strålar samman och får mötas på ett djupare plan så utvecklas vi som människor. Så om vi börjar med detta i tidig ålder, att barn får möta konst(närer), material, utmanas, pröva att få kunskap, ompröva och få ännu mer kunskap blir det för mig lite mer konkret med uttrycket ”lägger grunden till det livslånga lärandet”.
Att vi finns där och upptäcker barns görande och kunskapsmakande, synliggör de bitarna för dem och både lyfter och vågar utmana dem då tänker jag att vi verkligen lägger en grund som de kan fortsätta att utvecklas från och nå nya höjder.