e-sömnad i förskolan

Nadia Westerberg, förskollärare och makerpedagog på förskolan Pluto, skriver här om sitt arbete med textil och e-sömnad och hur man kan jobba med det i förskolan och inom ramen för Lpfö18.

Detta arbete kommer senare att ligga till grund för manual och tips under vår materialsida om textil och e-sömnad.


Sy-projektet att sy egna väskor

Jag har alltid varit intresserad av textil, sömnad, mönsterkonstruktion, avantgarde, mode och design. Mitt första möte med syslöjden var redan när jag var ett litet barn genom min mamma som är professionell sömmerska. Ett intresse som följt mig genom livet och studier. Så jag kände mig ganska bekväm med textil och sömnad när jag började jobba på i förskolan.

På Planeten storbarnsavdelning har jag träffat Birgitta som även hon brinner för sömnad och syr mycket på sin fritid. Vår gemensamt intresse har inspirerat oss och vi tillämpade våra kunskaper i arbetet med barnen.

Att utmana traditionellt genustänkt

Vi hade ganska aktiv barngrupp med flest pojkar (det har vi fortfarande) och vi försökte hitta olika tillvägagångssätt för att fånga barngruppen och det enskilda barnet.

I uppstartsfasen föreslog några barn att vi kunde börja sy egna väskor. Denna idé omsatte vi snabbt till praktik. Vi hade börjat sy väskor av gamla textiler, filttyger, gardiner osv. Fängslande var att våra pojkar visat stort engagemang i arbetet med textiler och vi såg otroligt koncentration hos både pojkar och flickor.

 ”Jag vill sy en Gucci väska”

Pojke 5 år

Miljövänliga väskor med fokus på hållbar miljö

I projektet har vi fått in tankar om återanvändning. När gammalt blir återanvänt på nytt. Vi hade tipsat barnen om att ta med väskor när de går handla med sina föräldrar så slapp de köpa plastpåsar som är mindre vänliga för miljö.

Kreativa idéer började flöda. Projektet började utvecklas och barnen kom med flera spännande idéer till sömnad. Det blev båtar, kuddar, djur, Pokemons, träd osv.

Förskolan kan verkligen vara verkstad och makerspace

Vid ett tillfälle hade vi makerpedagoger Tema: Konstruktion där vi skulle presentera våra små minnen från barndomen på Kvasar. Där hade jag berättat om min bakgrund och intresse kring sömnad samt om vårt sy-projekt. Som utvecklingsledare vill Pelle att vi ska hitta till sig själva för att leda oss i processen. Vad jag är bra på? Vad brinner jag för? Vad är min passion? Efter det här tillfället har min utvecklingsprocess börjat.

Pelle kom fram till mig en dag och frågat om jag har sytt med el någon gång. Detta har jag aldrig gjort förut men tyckte att det lätt spännande. Min första tanke var: ”Kul! Men det måste vara väldigt utmanande! Tänk om jag misslyckas. För att kunna sy med el med barnen måste jag själv veta hur det fungerar.”

En dag kom jag till Kvasar för att testa koppla dioden till batterihållaren och fick dioden att lysa. Samma dag fick jag ett kit från Sparkfun och samma kväll ville jag ivrigt testa sy en docka utifrån mönstermallen i boken som ingick i kittet-. Mr. William.

Mr.William blev uppvisat på en utvecklingsdag och väckte såväl förundran och nyfikenhet som en viktig kritisk diskussion. Knappbatteri kan vara farliga för små barn som är väldigt orala och utforskar allt med munnen. I diskussionen hävdade jag att e-sömnad passar bäst för äldre barn och att man alltid skall vara närvarande, vilket man skall vara oavsett aktivitet. Men jag tog till mig av kritiken och vi har idag alltid extra koll på knappbatterierna genom att ta bort de efter att vi har säkrat kopplingen och förvara de i en låda oåtkomligt för barn. När barnen leka med sina alster sätter vi in batteri och håller koll på barnen.

Därefter hade jag börjat testa och experimentera med att sy olika grejer med el utifrån instruktionerna i boken för att sedan komma med egen design: robotbokmärke.

Ellära med barn

Nu kände jag mig redo för att börja introducera e-sömnad till barngruppen. På samlingen hade jag visat runt vimpeln så att barnen fick först ögonen på vad e-sömnad är. Barnen undersökte och kände på vimpeln.

Vimpel

Vad är det som gör att den lyser?

Citat från barnen: ”En alien!”

”Batteri”

Barnen var redan medvetna om hur el fungerar. För att dioderna skall lysa behöver man ett batteri. Hur skulle man sy med el för att få dioderna lysa var en spännande fortsättning på vårt sy projekt.

Tre barn (4-5 år) hade börjat sy bilar med lysande strålkastare samt en spökliknande docka med lysande ögon.

Hur syr man för att sluta kretsen så att strömmen går igenom?

Vad behöver man för att börja sy med el med barnen? Vad ska man tänka på?

Material

Material för e-Sömnad

Papper och penna för att rita skiss

Ett elslöjdspaket från Electrokit som innehåller:
– Lysdioder
– Batterihållare
– Knappbatteri
– Konduktiv sytråd

Vanlig sytråd i olika färger

Synålar

Tyg (lättare att börja med filttyg men kan variera)

Ludd för att göra alster tridemsionella

Limpistol

Bråderibågar

Sax

Textillkrita eller tushpenna

Prova göra själv innan du introducerar till barnen! Börja med några barn i taget, max 3 barn.

Från det abstrakta till det konkreta

Jag ber alltid barnen att rita en skiss som visar ungefär vad de vill sy, sedan förklarar jag att lysdioderna kan man ha t ex till: ögon, strålkastare, dekoration osv. När barnen är klara med skissen klipper vi ut alla delar, lägger ut på tyget och ritar av en mönsterdel i kanten i taget med en svart tuschpenna. Sedan klipper vi ut alla mönsterdelar.

Man måste ha visa förkunskaper i sömnad för att kunna sy med el men det finns undantag. Några barn tar sig an fortare än andra, detta är väldigt individuellt. Lättare att sy för 5 åringar som har redan utarbetat handgrepp. 4 åringar behöver mer stöttning steg för steg.

Det kan vara svårt att hålla i tyget för några barn och sy fast dioderna. Broderbågar underlättar för att spänna tyget och hålla den på plats.

Något som jag lärde mig var att limma fast dioderna och batterihållare i tyget med hjälp av limpistol så de håller sig på plats. Ibland brukar jag hjälpa barnen att limma eftersom lim torkar direkt och man måste vara snabb, men ibland vill barnen limma själva under uppsyn. Om de råkar misslyckas går det att ta bort limklumpen och börja om. Vi har även provat att sy fast dioderna utan att limma fast dem. Detta är mer utmanande för barnen men funkar ändå.

Man ska sy 3 stygn runt varje håll på dioden samt batterihållaren. För att sluta kretsen räcker det att man syr med förstygn från minuspol på lysdioden till minuspol på batterihållaren samt från pluspol på lysdioden till pluspol på batterihållaren.

Tråden från minuspol samt pluspol ska inte korsa med varandra annars blockerar man kopplingen och strömmen kommer inte gå igenom.

Oftast behöver barn hjälp med att t.ex.: göra en knut och klippa av båda ändar så nära knutarna det går.

När vi är klara med kopplingen går vi till nästa steg: att sy ihop alla tygdelar för att forma skapelser. Därefter fyller vi figurerna med ludd så att de blir tredimensionella. Sista steget är att piffa till skapelser med t.ex: pärlor, paljetter, tygbittar osv.

Visa barn behöver mer uppmuntran än andra

Det är helt okey att inte orka fortsätta. Att slöjda kan vara väldigt utmanande. Men vad gör jag som pedagog för att uppmuntra barnen att gå vidare?

Ibland inväntar jag tills de kommer själva till mig och säger att de vill fortsätta sy.  Ibland behöver jag vara på och motivera, inspirera barnen så att de kan slutföra sitt påbörjade projekt. Då kommer jag och visar inspirationsbilder från olika syprojekt som man hittar på nätet.

Glädje när båda dioderna lyser!

Ibland kan det gå fel. Då får vi felsöka tillsammans. Både dioderna lyste i början men en har slutat fungera, vilket gör att vi även får träning i tålamod, problemlösning och logiskt tänkande.

Vad lär sig barnen?

Finmotorik. Utveckla sin förmåga att skapa med händerna.

Koncentrationsförmåga

Tålamod. Att göra saker till slut.  (det krävs flera sittningar)

Att vara kreativa

Sy-teknik

Ellära

Mönsterseendet

Problemlösning

Slutsats

Det här har varit ett så otroligt roligt och inspirerande lärande för alla inblandade. Barn, pedagoger och vårdnadshavare. Även om vi pedagoger hade en del erfarenhet sedan tidigare, vilket självklart bidrog till att vi snabbare kunde komma igång, så är materialet och uppläggen så pass enkla så de flesta kan nog klara av det. Dessutom är det roligt att skapa, bygga och tänka skapande, matematik och logik med annat material än de hårda materialen, och den klassiska programmeringen (Sekvenser, problemlösning) som man ofta ser med t ex Beebots.

Har ni några frågor så får ni gärna höra av er till mig Nadia Westerberg Nadia.Westerberg@sundbyberg.se.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.