Del 4 Förundranskultur

Blogginlägg i fyra delar om förundran. Eva Tuvhav Gullberg utgår från de didaktiska frågorna Vad, Varför och Hur för att fördjupa oss i begreppet förundran och dess betydelse för förskolan. Varje blogginlägg avslutas med en möjlighet för dig och arbetslaget att utveckla begreppet förundran genom egen reflektion, utmaningar och inspiration.

Del 1: Förundran på burk
Del 2: Förundranskraften – The Wow-Power
Del 3: Pinnmagi – hur vi odlar förundran
Del 4: Förundranskultur

Hur skapar vi en förundranskultur?

Seendets filosofi skulle kunna vara titeln på en bok om min förkärlek till alla små ting att förundras över, exempelvis maskrosor.

Barnet i mig har tränats att se såväl faror som små ting som skänker glädje. Det har varit maskrosbarnets strategi för att överleva.

Jag tror vi alla har ett inre barn vi kan ta i handen, för att lättare leva oss in i vad det innebär att vara barn. Barnets öppna sinnen och sårbarhet behöver vår lyhördhet.

Det är med de öppna sinnena vi kan förundras över det som kommer i vår väg – en glittrande sten, en rostig skruv eller ljudet av en porlande bäck.

Förundran påkallar vår nyfikenhet och uppmärksamhet för att komma nära, gå bakom ytan, upptäcka, lära känna och vilja att veta mera. Ja, skapa både relation och motivation.

Förundran känner inga krav, har ingen måttstock och kostar inget. Förundran känns i hela kroppen som lyckorus, sammanhang och livsmening. Förundran kan ingjuta hopp där förtvivlan bor och fungera som en motvikt till destruktivitet och våld.

När ett barn får förmånen att förundras tillsammans med en vuxen förstärker vi barnets nyfikenhet, initiativförmåga och vetgirighet. Det är en insiktsfull handling fylld av respekt för barnets seende och inre röst.

Ordet kultur betyder odling. I förskolan kan vi kultivera förundran – skapa en förundranskultur – där barnen kan relatera med medmänsklighet och samhörighet till allt de möter ur ett holistiskt och transdisciplinärt perspektiv.

Förundran är en fantastisk resurs inom läroplanens alla mål om vi så arbetar med teknik, estetik eller hållbarhet. Det är sinnligheten och öppenheten som är de viktigaste hörnstenarna för att skapa en förundranskultur, viljan att se saker ur fler perspektiv än ett. Det är sådant vi ömsint behöver uppmärksamma hos barnen och träna hos oss själva.

Barnen är våra överlägsna läromästare när det gäller förundran. Se och lär av dem!

Lycka till!

Utmaning

Vägar för att skapa en förundranskultur

Hela förskolan kan

besluta att förundran ska vara ett fokusområde under ett läsår, alla inkluderade – barn, pedagoger, ledning, föräldrar
organisera för att uppmuntra och ta tillvara förundran inom alla läroplansmål
dokumentera och utvärdera arbetet kontinuerligt

Som pedagog kan du

öva upp din egen förmåga att uppleva förundran
se och uppmärksamma varje barns förundran
använda barnets förundran för att omsätta olika läroplansmål

Kom-igång-förslag

Synliggör förundran

Bygg en förundransvägg, duka fram ett förundransbord, sätt upp ett klotterplank där ni kan spåna kring förundran

Träna seendet

Plocka upp fem saker på väg till förskolan. Lägg dem på ett gemensamt bord. Titta på dem noga och skriv ned dina upptäckter. Kolla in detaljer, nyanser, skiftningar – fota och förstora.

Träna sinnligheten

Nästa gång du äter lunch, lägg extra fokus på dina sinnen, vilka smaker känner du, känsel i munnen, lukter, färger, former. Hur låter det när du sätter tänderna i knäckemackan.

Träna kreativiteten och lekfullheten

Plocka in något oväntat i lärmiljön, t ex

ett cykelhjul
ett jättelångt spännpapper över hela rummet med föremål och kritor på
stora isklumpar, fyll ballonger med vatten och frys
alla pedagoger har röda kläder på sig en dag

Spåna kring fler överraskande idéer

Träna inlevelsen

Fundera över ett föremål på förskolan. Var är det tillverkat, vem fick idén, hur kom det till förskolan…fantisera och diskutera! Nästa steg kan vara att berätta en saga utifrån ett föremål.

Inspiration