Blogginlägg i fyra delar om förundran. Eva Tuvhav Gullberg utgår från de didaktiska frågorna Vad, Varför och Hur för att fördjupa oss i begreppet förundran och dess betydelse för förskolan. Varje blogginlägg avslutas med en möjlighet för dig och arbetslaget att utveckla begreppet förundran genom egen reflektion, utmaningar och inspiration.

Del 1: Förundran på burk
Del 2: Förundranskraften – The Wow-Power
Del 3: Pinnmagi – hur vi odlar förundran
Del 4: Förundranskultur

---

Pinnmagi – hur vi odlar förundran 

Ett grått dis ligger över fjärden. Kliver av färjan. Blåsipporna lyser med sin frånvaro när jag stretar uppför stigen. Det är en sån dag då branten känns värre än vanligt. 

Ögonen naglar sig fast vid en pinne som tittar fram ur en smutsig snöhög. Magnetiskt plockar min hand upp pinnen. Diset skingras. Fram sipprar en porlande bäck av förundran ur mitt inre. Medan barken på pinnen sakta förmultnat har skogens egna konstnärer varit i farten. Ett sirligt och intrikat mönster avtecknar sig likt runskrift på ytan. Tecknen är hemliga budskap öppna för mig att tyda. Med lätta steg bär jag pinnen den sista biten upp till ateljén.

Pinnarna

Pinnar står högt i kurs hos barn. Det är en erfarenhet alla som arbetar i förskolan har. Fascinationen över pinnar tycks aldrig ta slut. Undra på det. Alla är olika och ger ingångar till både fantasi och lek. Vatten är en annan höjdare. För att inte tala om sniglar, snö, regnbågar, myror, stenar, ispölar och geggamoja. Ja, ni kan säkert fylla på listan över vad barn gärna dras till och vill utforska.

 I mina tidigare blogginlägg om förundran går jag in på VAD begreppet innebär och VARFÖR förundran är viktigt att ta tillvara som resurs i förskolan. 

Barn har en naturlig fallenhet för förundran, en förmåga starkt kopplad till nyfikenhet, meningsfullhet, kreativitet, motivation, utforskande och lärande. Frågan vi därför behöver ställa oss: HUR kan vi odla och förvalta förundran som en medveten resurs i undervisningen i förskolan?

Om att odla och förvalta förundran

Med läroplanen i åtanke kan vi observera barnets intresse och förundran över exempelvis en pinne. Förundran blir vår vägvisare in i projekt där barnen kan utmanas i sitt engagemang till fördjupad kunskap inom en rad olika ämnesområden. Det är vår uppgift som pedagoger att uppmärksamma och ta tillvara den kunskapstörst som förundran väcker i barnet och som ligger förborgad i pinnens magi. 

Det är så jag antar att psykologen och pedagogen Lev Vygotskijs tankar gick när han utvecklade teorin om den proximala utvecklingszonen. Specialpedagogiska skolmyndigheten (SPSM) beskriver det så här:  ”I Vygotskijs teori om lärande finns begreppet proximal utvecklingszon, alltså idén om vad som är nästa steg i lärandet. Till exempel innebär det att undervisningen planeras så att eleven kan få stöd av en vuxen eller en kamrat för att få möjlighet att utveckla det som hen inte klarar helt på egen hand ännu.”

Hur kan kunskaperna om det som händer i hjärnan tillämpas i undervisningen när ett barn förundras över en pinne? 

Tänker på en intressant föreläsning jag lyssnade på med Alva Appelgren, forskare och författare inom kognitionsvetenskap med fokus på lärprocesser. Appelgren nämnde några faktorer som är viktiga i en lärprocess utifrån kognitionsvetenskapen. 

• Motivation, dvs barnets intresse och upplevelse av förundran
• Återkalla barnets erfarenhet inom området – ”retrieval practice”
• Involvera flera sinnen – ”multisensory learning”
• Lära sig på olika vis, ämnesöverskridande, till exempel naturvetenskapligt och estetiskt, analogt och digitalt
• Samarbete med andra
• Upprepa på olika sätt 

Peter Gärdenfors, professor i kognitionsvetenskap, är inne på samma spår. Han menar i sin bok Lusten att förstå att ”Vi föds med en naturlig vilja att lära; motivationen kommer inifrån. Det bästa lärandet uppnår vi när vi ser meningsfulla sammanhang.”

Det räcker inte med att vi sett och uppmärksammat barnets förundran över pinnen utan vi behöver ta undervisningen ett steg vidare med vår beprövade erfarenhet och det vetenskapliga sammanhanget som grund. Vi kan fråga oss hur vi medvetet och praktiskt kan odla, vårda och ta tillvara förundransresursen i en lärprocess där utgångspunkten är barnets förundran över en pinne? 

En bra sätt är att plocka fram VERKTYGSLÅDAN för att utforma en didaktisk design tillsammans.

Så nu när pinn- och blåsippssäsongen snart är här kan vi förbereda oss för att möta barnen i allt som väcker deras nyfikna förundran. Vi kan stödja dem att utforska utifrån deras inre motivation. På så sätt lyfter vi fram förundran till en potential i undervisningen som främjar barnets utveckling och lärande. Det är precis det vi behöver i en förskola med kvalité där barnen står i fokus.

Reflektion och utmaningar i arbetslaget

Vecka 1 

Var och en plockar en pinne varje dag i 4 dagar. Välj dem med omsorg!

Vecka 2

Vecka 3

30 minuter – Utgå från VERKTYGSLÅDAN i inlägget och diskutera hur ni skulle kunna utforma en pedagogisk planering utifrån barnens förundran över pinnar.

Inspiration

LYCKA TILL!

Fundera och kommentera gärna här eller till min mejl eva@tuvhav.com

Följ mig på Instagram @tuvhav eller @tuvhavskonst kolla in min hemsida www.tuvhav.com.

Eva Tuvhav Gullberg