Aicha Yousri, förskollärare och makerpedagog på förskolan Lilla Ursvik, skriver här om sitt arbete med 3D-printern och BRIO-tågbanan. Det finns mer om 3D-printing under vår materialsida.

---

Barngruppen hos mig har varit väldigt engagerade kring våra hydroponiska planteringar på förskolan, speciellt intresse har funnits kring de 3d-printade såkorgarna. Att odla hydroponiskt innebär att du odlar utan jord och istället använder dig av vatten och näring som tillförs till plantorna, men då är det också viktigt att fröer och växten har något som håller upp den. Därför skrev jag ut ett par korgar från Thingiverse.

Och under flera veckor var det här med odlingar och de 3D-printade korgarna ett samtalsämne kring lunchen:

”Vad är en 3d printer?”
”Hur kommer sakerna ut?”
”Kan man skriva ut vad som helst i en 3d-printer?”

Ett utav barnen hade tidigare erfarenheter av en 3d-printer och berättade att hen hade skrivit ut en visselpipa och att man kan skriva ut vad man vill.

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

• 

Men Aicha, man kan kanske göra en bit som är platt med en sån del att sätta fast, alltså att stoppakylten står i den. Man kanske kan göra den med 3d printern?

Någon vecka senare sitter flera barn och bygger med en tågbana. Ett av dessa barn har varit med i samtalen kring 3d-printern och dess egenskaper. Med i bygget finns olika skyltar, träd och former. Barnen ställer stoppskyltar och pilar i slutet av tågbanan, men de tippar hela tiden. Barnen blir frustrerade över detta och vi samtalar kring vad som kan göras för att lösa problemet. Det barn som har varit med vid bordssamtalen kring 3d-printern säger då:

”Men Aicha, man kan kanske göra en bit som är platt med en sån del att sätta fast, alltså att stoppakylten står i den. Man kanske kan göra den med 3d-printern”?

Där i tar vårt miniprojekt avstamp. Barnet får i uppdrag att teckna hens tankar kring hur stopphållaren ska se ut. Hen tecknar ner det med papper och penna. Jag förklarar att jag kommer ta hens ritning och bygga utifrån den i ett speciellt program för att sedan koppla det till 3d-printern.

Ett par veckor senare är jag, tillsammans med två studenter från SU, på Kvasar och applicerar barnets ritning i 3d programmet. Den första stopphållaren är printas ut och nu ska barnen få pröva ut den.

Den första 3d-printade stopphållaren tas med till förskolan och barnet som har designat den är superexalterad att få prova den. Barnet tar den i handen och stoppar ner den i en tågräls…ahhh nej, den passar inte! Hållaren i sig med plattan är toppenbra men piggen är för stor. 

Jag frågar barnet ”Vad ska vi göra nu?”

Barn A funderar och kommer med förslaget att cirkeln längst ut på piggen ska göras mindre. 

Vi testar Tinkercad tillsammans

Denna gång är barn A och flera andra barn med. Vi ritar och konstruerar tillsammans i programmet Tinkercad. Ett gratisprogram som bl a är gjort för förskola/skola om man vill jobba med 3D.

Barnen kommer med förslag kring förändringar och justeringar. De ställer många nyfikna frågor kring de olika delarna och undrar hur ritningen kommer från datorn till 3d-printern, nu när vi sitter med ritningen i datorn. Jag förklarar att jag tar med mig datorn till makerspace och kopplar ihop den med 3d-printern.

Nu håller vi tummarna att justeringarna gör så att vi kan använda stopphållaren.

Denna gång kommer piggen ner i hålet MEN ”cirkeln” är lite för liten. Den passar men är inte perfekt. Samtidigt börjar barn A tänk lite kring användningsområdet. Hen kommer på att vi endast kan använda denna stopphållare på ena sidan av rälsen, vi måste ju ha möjligheten att använda båda sidorna, så tillbaka till ritbordet igen.

Den kreativa processen som makerpedagog

Jag som makerpedagog älskar att vara i dessa scenarion, där barnen både tänker fritt och spånar tankar samt tänker utifrån en färdig produkt som behöver förändras.

Jag ser tydligt hur barn A är lösningsinriktad – hen upptäcker ett problem och tänker fram en eventuell lösning för problemet. Jag tror att utöver den känsla av tillit som det måste ge till barn A att jag som pedagog har till hen, så tror jag även att hen utvecklar sitt förmåga att uttrycka sina idéer i både tal, design och konstruktion. Om jag möter upp, har ett tillvägagångssätt som möjliggör kreativa lösningar och uppmuntrar till ett sådant tänkande så måste det väl vara gynnsamt för barn A och övriga barn både i nuet och i längden.

Vi fortsätter att testa

Vid tillfälle 3 och 4e på Kvasar får jag hjälp av Pelle i konstruktionen av stopphållaren med ”hona”. Han förklarar hur man kan tänka och göra så att konstruktionen blir stabil.

Min första lösning är att ”bara” fasa ut den cirkel som redan finns på piggen. Detta gör jag genom att bygga med luft i Tinkercad. Detta, förklarar Pelle, kommer dock göra att konstruktionen blir lite instabil. Lösningen blir att bygga och lägga till rektangulära block för att sedan bygga med luft i dem.

• 

• 

• 

• 

• 

Simsalabim…så har vi två olika konstruktionen av stopphållare med ”hona”, jag tar dem till förskolan och de passar riktigt bra. Både barn A och jag känner stolthet och glädje kring vårt material.

Reflektion

Vad ger då dessa möjligheter barn A framöver? Hur kommer hen att tänka kring problem och kreativa lösningar, kring design och hur kan hen inspirera övriga barn på förskolan att tänka kreativt och utmana sina möjligheter på förskolan?

Tittar jag tillbaka på barnens process så kan jag se att vi i viss mån följt Mitch Resnicks modell. Alltså via barnens fantasi och inbillningskraft så började vi tänka tillsammans, för att sedan rita en skiss och testa en första version. Denna prövas ut och vi ’leker’ med den, för att sedan prata, reflektera och ta itu med nästa version av skylthållare.

Som Mitch till och med skriver på framsidan av sin bok ’Cultivating Creativity through Projects, Passion, Peers, and Play” det är nog via vårt förhållningssätt till barnet och att ta deras vetgirighet på allvar som vi ”odlar” denna kreativitet. Genom att visa att vi lyssnar, att vi hänförs tillsammans med dem och tar deras idéer på allvar som vi stärker dem i deras kreativa förmåga.