Mejan Cheng, förskollärare och makerpedagog på förskolan Hagabergsgården, beskriver i den här texten hur hon arbetar med matematik och språkstärkande arbetssätt utomhus. Och framför allt ”Vad kan man göra ute som man inte kan göra inne”.
Min målbild
Då vi är en ”utegrupp” och har möjlighet att vara ute i skogen hela förmiddagar så ville jag prova att ta med delar av språk- och matematikmaterialet ut i skogen. Något som jag ofta tänker på när vi är utomhus eller i skogen är tankar inspirerade från Sanne Björklund ”Vad kan man göra ute som man inte kan göra inne”.
För den här aktiviteten så tog jag med bl a koner, tärning och ljudpuckar. Vi spelade in olika matematiska uppdrag åt barnen i ljudpuckarna.
Vi räknar antal på tärningen, undersöker matematiska begrepp såsom liten-stor, sortera och kategorisera. Samt undersöker naturvetenskapliga begrepp kring lövens utseende såsom rundad och flikig.
- Grafiskt språk
- Teckna kanterna av ett löv få syn på lika-olika, form, färg
- Sortering av löv med hjälp av koner
- Lövavtryck i trolldeg
- Studera löven nära med hjälp av äggmikroskop
Lpfö 18: ”Förståelse för rum, tid och form, och grundläggande egenskaper hos mängder, mönster, antal, ordning, tal, mätning och förändring samt resonera matematiskt om detta
https://www.skolverket.se/publikationsserier/styrdokument/2018/laroplan-for-forskolan-lpfo-18
Introduktion
I den första gruppen berättade vi att någon hade lämnat uppdrag åt oss i skogen. Vi berättade att det fanns meddelanden inspelade i ljudpucken och vi visade hur man skulle göra för och kunna lyssna på dem.
Några är större än dem mindre
Ett barn kommenterar utseendet på löven
I den andra gruppen lät vi barnen själva utforska ljudpucken och dess funktion. Det som fångade barnens uppmärksamhet var knapparna baktill på ljudpucken.
Processen
Barnen lyssnade på uppdragen och arbetade antingen i par eller enskilt. Några barn hade behovet av att lyssna på samma ljudslinga om och om igen – och här kan man verkligen se nyttan med detta verktyg och möjligheten att ge barnet chans att lyssna på instruktionerna i den takt den själv önskar och tills den är trygg med vad den skall göra.
Ljudpuckarna gjorde så att barnen blev självgående och de kunde arbeta parallellt med olika uppdrag i sin egen takt. I den andra gruppen tog nyfikenheten över och det centrala var att få trycka och prova alla knappar som fanns på ljudpucken. Då meddelandena raderades en efter en så blev det också ett hinder för barnen i arbetet.
Vi samlar ihop alla löven och tar med tillbaka till förskolan.
Avslut
Under arbetets gång pratade barnen om rundade kanter, flisiga kanter, små blad och stort blad. Tillsammans så sorterar och kategoriserar vi löven, samt undersöker dem på ljusbordet och med hjälp av mikroskopet.
Resultat och vad tyckte barnen
”Kul att plocka bladen!”
”Lyssna på ljudpuckarna!”
”Allt var lätt, bra att få hjälp och hjälpa!”
Själv tycker jag att det blev en rolig och lyckad undervisningssituation! Materialet var och är en tillgång i vårt arbete i skogen, det berikar verksamheten och aktiviteten. Här kan man se hur teknik kan stötta och förstärka lärprocesserna. Dessutom fick vi till lite spänning och fantasi när barnen fick lyssna till en okänd röst och vi inte berättade vem rösten tillhörde. Ett enkelt med effektfullt grepp för att locka barnens uppmärksamhet och nyfikenhet.
Det här gick bra
I den första gruppen var det lättare då barnen arbetade fritt inom ramen av den tänka undervisningssituationen medan den andra gruppens fokus låg på ljudpuckarna och inte uppdragen
Det här kan ändras
En detalj att tänka och förhålla sig till är att barnen kan radera innehållet på ljudpucken. Ibland är det en fördel att det är enkelt för barnen att hantera utrustningen, och ibland ett hinder. Det är inte omöjligt att förhållningssätt växer fram kring materialet samt att barnen själva lär sig att innehållet försvinner.
Dessutom tänker jag att nu när barnen har mött materialet så kan de själva bli producenter och till exempel spela in egna uppdrag. Och spela in uppdrag åt andra barngrupper.