(Foto av DarkBorder – CC BY-NC-ND 3.0)
Making sense of making: critical issues in the integration of maker education into schools
Anna-Lena Godhe, Patrik Lilja (Göteborgs Universitet) och Neil Selwyn (Monash University) har skrivit en artikel med ett antal intressanta och kritiska perspektiv på makerrörelsens intåg i svensk skola. Ett välkommet inlägg i diskussionen om digitaliseringen av svensk skola generellt och makerrörelsen i synnerhet.
Pedagogisk grundsyn
De ställer sig frågor om vilken pedagogisk grundsyn som rörelsen vilar på, t ex Paperts ’Constructionism’ och hur det rimmar med skolans idé om tingen och lärandets korrekthet och möjlighet att betygsätta? Fungerar det att jobba processinriktat i grupp med ’learning by doing’ – samtidigt som vi skall sätta individuella betyg?
Är rörelsen likvärdig?
Författarna problematiserar även idén om att jobba med makerspace i skolan utifrån ett demokratiperspektiv, där argumentet kan vara att jobba kompensatoriskt och brett, då forskning tyvärr har visat att det i vissa fall endast gynnar de redan privilegierade i skolan. Och därmed uteblir effekten.
Dessutom vilar makerrörelsen på det fria valet och den egna kreativiteten – hur kommer i så fall idén att gestalta sig när det blir schemalagt och obligatoriskt i skolan?
[perfectpullquote align=”full” bordertop=”false” cite=”” link=”” color=”” class=”” size=””]These are difficult questions on which to conclude – yet we raise them in the spirit of constructive criticism. Rather than arguing that maker technology is something to be resisted and ignored by schools and teachers, this article’s main intention has been to begin to sketch out alternative conceptual and pedagogical frameworks that move beyond the narrow concerns of maker education as it has developed to date in mainstream education. We hope that this article offers a starting point for further experimentation, evaluation and research into how schools might realistically be supported to make the most of maker technologies within the milieu of the contemporary school context. These are technologies and practices that have considerable educational potential, but clearly involve a lot of hard work and hard thinking.[/perfectpullquote]
En kommentar från författarna
Per Falk bad om en kommentar från författarna:
[perfectpullquote align=”full” bordertop=”false” cite=”” link=”” color=”” class=”” size=””]Denna text har tagit lång tid att publicera och känns därför inte lika aktuell som när vi skrev den för drygt två år sedan. I texten vänder och vrider vi på begreppet maker – utifrån undervisning, lärandeteorier och bredare kulturella och politiska aspekter. Avslutningsvis försöker vi även peka ut vad som är viktigt att tänka på när det gäller maker i relation till utbildning. Vi är inte negativa till makerrörelsen i skolan men menar att det finns dilemman som måste tas i beaktning om vi på allvar anser att det kan eller bör vara en del av formell utbildning. Vi tar gärna emot era reflektioner och tankar över texten![/perfectpullquote]
Anna-Lena Godhe is senior lecturer with joint appointments at the Department of Culture, Language and Media, Malmö University and at the Department of Education, Communication and Learning, University of Gothenburg. Her research focuses on transformation processes in classroom practices and how they relate to structural aspects such as curricula and assessment.
Patrik Lilja is senior lecturer with joint appointments at the School of Education, Humanities and Social Sciences, Halmstad University and the Department of Education, Communication and Learning, University of Gothenburg. His research focuses on inquiry, problem-based learning and digital tools in education.
Neil Selwyn is a distinguished research professor at Monash University, and also a visiting professor at the Department of Education, Communication and Learning, University of Gothenburg. His research focuses on digital technology, education and society.
Artikeln finns att läsa online, eller ladda ned direkt här (pdf).