Förskolan Pluto, med makerpedagogen Nadia, beskriver här processen och arbetet med att designa om delar av deras lärmiljö med mer definierade ytor för att jobba med digital kompetens, MIK (Media- och informationskunnighet) och programmering.

Del 1: Projekt: Digital ateljé på Pluto

Del 2: Rapport mitt i projektet

Del 3: Slutrapport: nu har barnen invigt ateljén

---

Nu när vi äntligen har kommit igång med vår digitala ateljé tänker jag direkt på uttrycket – ”Miljön som den tredje pedagogen” som kom ursprungligen från förskolor i Reggio Emilia där man tidigt synliggjorde miljöns och materialens pedagogiska betydelse.

Miljön som den tredje pedagogen

Varje morgon går jag in och förbereder ateljén genom att tända belysning samt duka fram olika stationer utifrån barnens intresse. Första fasen handlat mycket om att introducera ateljén för barnen i mindre grupper (4-6 barn åt gången). Viktigt är att tänka på att presentera en station i taget och gå noggrant igenom de olika delmoment den kan innehålla. Till exempel när vi har börjat jobba med Green Screen och appen Green-Screen by Do ink hade vi tillsammans gått igenom de olika instruktioner i appen men också hur man ska rikta kameran mot personen, hur man ska välja rätt fokus, hur man ska välja bakgrundsbild osv. Samtidigt är det viktigt att inte glömma syftet med aktiviteten och ställa sig frågan: Varför gör vi det här?

• 

• 

• 

• 

• 

När vi jobbar med Green Screen pratar vi ofta om hur man skapar en film. Om allt som vi ser på TV eller internet behöver inte vara sant (källkritik). Vi hade en intressant diskussion med några barn om hur man gjorde filmer förut i tiden och nu. Från Camera Obscura till systemkameran. Om hur tekniken har utvecklats med visuella och speciella effekter.

”Tystnad tagning!”

Vid ett tillfälle när vi gjorde en film till Barnkonventionens dag har ett barn gjort ett tecken med händerna framför kameran och sa: ”Aktion! ”, när jag tryckte på inspelningsknappen. Detta har verkligen fångat både mig och barngruppen och jag frågat barnen om de ville skapa ”light camera action ”och om hur vi kunde göra det i så fall. ”Tystnad tagning klapp” är ett verktyg som man använde förr i tiden för att ha koll på klippen och tagningar. Det kom förslag om att skapa i kartong och det blev uteliggare en aktivitet där barnen hade skapat dessa verktyg som kom i användning när vi jobbat med filmer.

Vi har också gjort några filmer med varelser som barnen sytt själva under projektet E-sömnad där man syr fast elektronik i tyget.  Ett exempel på när det analoga kompletterar den digitala och på hur man får in barnens delaktighet och inflytande.

• 

• 

Jag märker att även de barnen som är lite blyga och tillbakadragna vill och vågar jobba med film och kommer med egna idéer till teman. Några vill använda små figurer eller dockor och föredrar att prata i bakgrunden andra vill vara själva med på filmen.

”Här ligger jag på en yacht… jag ska ligga på vattnet, jag simmar”

Green-Screen-stationen i ateljén har öppnat en hel ny spännande, en kreativ värld för barnen där de vågar ta plats, prova på att vara en skådespelare, artist, spela teater, sjunga, uttrycka sig på olika sätt. Ett bra exempel på när det digitala verktyget blir ytterligare ett språk att uttrycka sig i.

Det smittar av sig på barn och pedagoger

Men också pedagogerna blev inspirerade. Vid ett tillfälle på basmötet hade vi gjort en liten workshop i ateljén där vi spelat in en hälsningsfilm med hjälp av Green-Screen för en kollega som var sjukskriven. Vi hade jättekul tillsammans och filmen blev uppskattad av kollegan.

Att sprida idéer och underlätta för kollegorna

För att underlätta för mina kollegor satt jag upp små lappar under varje station med lite text och beskrivning på vad och hur man kan göra. Nästa steg är att hitta ett bokningssystem där pedagogerna från andra avdelningar men också från andra förskolor i enheten kan komma till oss för att få inspiration eller jobba med olika projekt.

Makey Makey

Makey Makey station är väldigt populär bland barnen. Varje dag önskar några av de att jobba med Makey Makey. Den första tiden var det mycket att spela piano och trummor på frukt. Att utforska ljud, skapa olika melodier, vilket material är ledande och går att spela på samt lära sig om hur Makey Makey fungerar i övrigt.

Nu när vi har bekantat oss med verktyget Makey Makey och med programmet Scratch planerar vi att starta ett projekt där vi skapar en interaktiv Pokemontavla. (Jag har ju gjort en Babblarna-tavla till Kvasar tidigare med Pelles vägledning). Några av barnen har redan sytt Pokemons med lysande dioder (e-sömnad) som ska användas i projektet. Tanken är att ta det till nästa steg och bekanta oss mer med programmering där barnen kan programmera något själva: ett spel, spela in egna röster, mm. Vi har lånat en dator från Kvasar som används bara till Makey Makey.

Bluebot

Blue-bot-stationen bjuder till problemlösning, matematik, språk, kommunikation och programmering.  Barnen lär sig bland annat de olika begrepp som vänster, höger, framåt och bakåt men också att tänka strategiskt. Genom att till exempel: fästa en tuschpenna på Blue-botens sida med hjälp av häftmassa kan man programmera så att den ritar en cirkel, eller en pizzabit.

”Titta det blev ett A! Det har jag i mitt namn”

• 

• 

• 

• 

En annan dimension med mikroskopägget

I den digitala ateljén har vi ett ljusbord med naturmaterial där barnen kan jobba på olika projekt inom naturvetenskap. Först när vi introducerat mikroskopägget ville barnen helst utforska sig själva, sina kläder, håret, huden på nära håll. Aktiviteten var som fördjupning på vårt projekt ”självporträtt i lera” där vi pratat om hur våra kroppar ser ut och även skapat självporträtt i lera. Genom att trycka på en liten knapp på mikroskopet kan man också fotografera och printa ut bilder där vi tillsammans pratar om mönster, detaljer, skillnader och likheter.

Ipadstationen

Pelle har ju hjälpt till att printa ut ipadfästen med hjälp av 3D printer och även att montera de på plats. Första tiden ville barnen ta ner ipaden och ha den i knä. Men vi var tydliga med att förklara att i ipadstationen ska ipaden sitta på väggen. Man kan ha ipaden i låsningsläge och välja bara en app som barnen kan jobba med. I början ville barnen utforska bilder som vi tog tillsammans med hjälp av ipadens kamera. De tyckte det var roligt att testa de olika funktioner som finns på dagens ipads där man kan göra t.ex: live, loopa, stydsa samt exponering med  bilder. Genom att t.ex: trycka och hålla finger i mitten på skärmen i några sekunder blir bilden levande!

Det planeras att utarbeta denna station genom att välja en app utifrån barnens intresse, ställa ipaden i låsningsläge och duka fram med analogt material på hyllan som finns under.

QR-kodstationen

Vi har tre ipads i ateljen. En till ipadstationen, en till Green Screen som sitter på ett stativ och en till QR-koder samt Ugglo Appen. Den sista används oftast av barnen för att läsa av QR-koder om Barnkonventioner som sitter på en av vägarna i den digitala ateljén. Genom att ta del av QR-kodernas innehåll lär sig barnen mycket om sina rättigheter. Innehållet kan ju bytas ut när vi ser att barnen tröttnar men just nu ser vi att det finns fortfarande intresse kring Barnkonventionen.

När jag hade workshop för pedagogerna inom enheten fick de exempelvis skapa egna QR-koder där de spelat in Julhälsningar för barn och föräldrar som skulle skickas med i verksamhetsbrevet.

Hur fungerar det idag?

I inledningen skrev jag om att i början hade vi jobbat med en station i tagen när vi hade introduktionsfasen. Nu när vi ser att barnen har bekantat sig med de olika stationerna kan vi konstatera att de har blivit mer självständiga.

Vi på Planeten jobbar ju mycket med barnens delaktighet och inflytande och tror på det kompetenta barnet. Jag tycker att sådant förhållningsätt är mycket viktigt när man jobbar med de digitala verktygen men också i vårt yrke i övrigt. Viktigt är att vara närvarande och medforskande som pedagog och ge rätt vägledning för att sedan kunna ta ett steg tillbaka. Man ska våga släppa taget och lita på varandra och på det lilla barnet.  Många gånger har jag sett att barnen hade önskat jobba med en sak men sedan ville de bytta till någonting annat. Som till exempel när vi skulle skanna QR-koder men sedan hittade barnen appen Photo Booth på ipaden, där man kan redigera bilder, och hade jättekul.

I mitt första inlägg skrev jag om de olika målen vi ville uppnå samt syftet med ateljén. I dagsläget kan jag stolt säga att vi har uppnått dessa mål.

Barnen har blivit aktiva och meningsskapande producenter. De filmar, fotograferar, redigerar, utforskar, fantiserar, mm. Ateljén hat blivit en mötesplats där barnen och vuxna kan uppleva med alla sina sinnen. Prova på sina idéer, samarbeta samt inspireras av varandra men också en plats där man kan hitta ro för de barnen som behöver varva ner. Det är så härligt när barnen kommer springande till mig och säger: ” Jag vill vara i ateljén!” Då känner jag att det här är ett lyckat projekt.

Som det ögonblick när ett av barnen lånar kameran för att ta ett kort på Makey Makey, då han ville köpa ett eget kit när han blir stor.

”Jag tog kort på Makey Makey så att jag inte glömmer, så att jag kommer ihåg när jag blir gammal!”

Grinden och mörkläggningsgardiner – en fråga om design

Den digitala ateljén ligger mittemot ingången till avdelningen och det fattas en dörr som gör det möjligt att ibland skärma av för att jobba i lugn och ro. Första tiden var det mycket stökigt då barnen tyckte det var så spännande med digitala ateljén och sprang rakt in i rummet för att leka där på egen hand.

Detta tyckte vi var problematiskt och Pelles förslag var att sätta upp en grind som gör det möjligt att begränsa springandet hit och dit. Jag upplever fortfarande att det blir ett stördmoment när kollegorna går förbi för att hämta maten eller går på sina raster och vill kika in därför mörkläggningsgardiner är ett bra alternativ.

Ensam är inte stark

Slutligen vill jag säga att utan rätt stöd skulle inte projektet få samma resultat. Jag är omgiven av ett fantastiskt team av makerpedagoger med Per Falk som drivande utvecklingsledare. Kollegor som ser möjligheter istället för svårigheter, stödjande chefer och nyfikna, kreativa barn och vårdnadshavare.

Tack!

/Nadia, förskollärare och makerpedagog