Nästa träff kommer att handla om skapande utifrån Piagets och Paperts tankar om ”att förstå är att skapa” och att ”tänka med händerna”. Förra träffen introducerade jag tänkarna och pedagogerna Piaget och Papert som förgrundsgestalter inom makerrörelsen och pedagogik inom skapande. Denna träff skall vi återbesöka Mitch Resnick, som skrivit boken i makerlådan, och hans introduktionsfilm om ’Lifelong kindergarten’ och sina 4 P.
- Passion
- Play
- Peer
- Projects
Vi gör ett återbesök i denna film, men dyker ned i filmsnutten från ca. 2.50 till 6.30
Några nyckelord att lyssna efter och tänka på
- Experiment
- Tinkering
- Pyssel, Skapa, Meka
- Creative thinking
- Skateboard
- Vad händer med Nikki här?
- Tinkering = Stökigt
Veckans uppgift är att bygga en robot egen robot med valfritt material (lego, piprensare, papper, ståltråd etc) och fundera på vad som händer i dig när du konstruerar den. Tänker du formgivning, funktion eller berättelse? Och hur ser din kreativa process ut?
MIT har denna kreativa process till höger, den återfinns i Lifelong Kindergarten (s. 11).
Reflektera själv, diskutera med dina kollegor eller varför inte prata med barnen…
- Vad är en robot?
- Hur tänker du kring robotar? Luftfyllt, spännande, läskigt?
- Fråga något i barngruppen om vad de tycker om robotar? Finns det likheter och eller skillnader med hur du tänker?
- Varför tänker t ex Mitch Resnick att konstruktion är så viktigt? Från förra videon den 30/1?
- Hur tänker barnen om robotar? Är det något de kan bygga, eller är det något som andra bygger?
- Utifrån ditt egna skapande hur tänker du kring den kreativa modellen från Lifelong Kindergarten? Hur kan vi hjälpa barnen med denna process? Vilka möjligheter och vilka hinder ser ni?
- Presentation av våra små prototyp-robotar!
- På denna träff som skall vi bekanta oss med tramsbottarna. Vi går igenom tanken bakom dem, designfilosofin, verktyg, metoder och tillverkning.
- Vi prövar att löda, limma och konstruera bottar med olika verktyg. Dessutom tar vi fram material för att smycka ut dem samt ögon för att fundera vad som händer när vi besjälar dem.
Evelinas robot är skapad av en mjölkkartong.
Det är en snäll robot. Roboten är mänsklig, den kan känna känslor.
Ewas skrattrobot 
Annlos tramsbot 
Annlos Legorobot 
Aichas robot är gjord av återbruksmaterial och är en kafferobot. Den följer efter sin ”ägare” och känner av när koffein depoerna behöver fyllas på. Den har sensorer som känner av när vattennivåerna börjar att ta slut, den kan producera eget vatten utifrån de ”vattendroppar” som sitter på kroppen. Det blir som ett kretslopp.
Nadias robot gjort av plastilina. Jag lekte lite med tanken och kom fram till en smart dräkt för icke verbala barn (som har t. ex. autism, selektiv mutism eller språkstörning) med inbyggda sensorer som kan förmedla en känsla och hjälpa barn att interagera mer med omgivningen. Luvan på dräkten gör att man kan härma av och reglera starka
ljud och ljus. Dräkten kan ändra färg och meddela omgivningen
Om man är t.ex: kall, varm, sjuk, ledsen eller glad.
Att tänka på!
I den Nationella digitaliseringsstrategin för skolväsendet står det att vi skall tänka extra på just flickors intresse för it. Hur tänker ni kring det när vi konstruerar robotar? Dels som konstruktörer men också vilken typ av kön och roll vi läser in eller tilldelar robotar och digitala assistenter idag?
Digitaliseringskommissionen har pekat på att ökade inslag av it i undervisningen främjar flickors intresse för it och på sikt bidrar till att minska snedrekryteringen till högre utbildningar med it-inriktning. 5 Inkluderandet av ett jämställdhetsperspektiv i arbetet med digitalisering har därmed betydelse för möjligheten att nå det jämställdhetspolitiska målet om jämställd utbildning. 6 I arbetet med digitaliseringen är det därför viktigt med ett jämställdhetsperspektiv för att tillgodose att alla barn och elever ges samma förutsättningar och möjligheter.
Vi diskuterar skillnader och likheter samt strategier för att möta detta. Slutligen så läser vi en text ur Digitalisering i förskolan på vetenskaplig grund och Mia Heikkilä ”Genusperspektiv på programmering i förskolan”. Och ställer oss den stora frågan vad som händer när roboten får ögonfransar?